Den nyzeeländska-svensken, Daryl Luxmoore tillverkar kapell som dynor till både stora och små båtar. Ett nischat hantverk han förädlat till en konstform och Skärgården fick följa med honom en dag på jobbet.
Havsfåglars sång i periferin blandas med doften av halm. En stilla insjö vid Askrike Segelsällskap på Lidingö vaknar till liv en måndagsmorgon när kapellmakaren Daryl Luxmoore anländer för dagens jobb.
Han ska malla en vit Nimbus 26 som behöver ett nytt kapell. Det är inte första båten på varvet han mallar. Ett dussintal längs bryggorna bär hans signum, Blue Ocean Kapell. Idag ska Daryl gör en ”old schoolplastmall” som han säger på nyzeeländsk- svengelska.
[caption id="attachment_17638" align="alignnone" width="225"]
TS, Kapellmakare, Daryl Luxmoore. Daryl Luxmoore är kapellmakaren som på egen hand driver Blue Ocean Kapell på Lidingö.[/caption]– Jag träffade min fru på Nya Zeeland där jag kommer ifrån och flyttade till Sverige 2003. Efter en vecka här fick jag jobb som segelmakare på North Sails på Lidingö, samma sak som jag höll på med i hemlandet, berättar Daryl Luxmoore.
Innan han började tillverka kapell sydde Daryl segel under en fyraårig lärlingsperiod på en av världens dåvarande största segeltillverkare, Halsey-Lidgard Sailmakers i Nya Zeeland. Han fick lära sig allt om tyg, dukar – om hur segel tillverkas och fungerar.
[caption id="attachment_17637" align="alignnone" width="300"]
TS, Kapellmakare. I Daryls verkstad vid Lidingövarvet skärs kapellet ut i det nya tyget.[/caption]Vad fick dig att vilja sy segel?
– Jag har seglat med familjen sen jag var barn, jag kommer från en båtfamilj i Auckland. Det kändes bara naturligt att börja producera segel eftersom jag älskar båtar, it´s just as simple as that, säger han.
Daryl sydde segel i 11 år och har jobbat med seglartävlingar som Volvo Ocean Race och Americas Cup. Väl i Sverige gick han från att jobba med segel till att tvätta och reparera kapell på ett företag i Bromma. Det var där som idén om att göra egna kapell kom till.
– Jag var inte nöjd med hur kapellen var konstruerade så jag började ritade egna utkast. Som tidigare segelmakare kunde jag använda mig av de kunskaperna till att göra kapell istället, berättar Daryl.
Blue Ocean Kapell föddes men från början hade Daryl en partner i företaget. Numera jobbar han ensam.
– Saker och ting fungerade inte mellan oss så jag köpte loss henne och styr sedan dess företag själv. Jag har inga anställda och föredrar att jobba ensam, man slipper mer ansvar då, säger Daryl.
Förutom kapell gör Daryl dynor till både båtar och utomhusmöbler, rullfockskapell, bomkapell, parasoll – han har till och med sytt handväskor. Daryl vill tänja på gränserna för vad han kan skapa med sina händer.
Han drar av det gamla slitna kapellet, viker ihop det och lägger undan. Det nya kommer att få en helt annan färg, burgundyröd. En mallning för Daryl tar ungefär tre timmar och vädret för stunden är perfekt för utförandet.
– Det ska vara lite varmt i luften och utan vind eller regn. När det börjar blåsa så börjar man även göra misstag. Jag har varit nära på att skära av mig fingret, berättar Daryl och ler.
[caption id="attachment_17635" align="alignnone" width="300"]
TS, Kapellmakare, Daryl Luxmoore. Daryl mäter upp mellan bågarna där plastmallen ska spännas ut.[/caption]Väderleken är avgörande för en kapellmakare. Dåligt väder är lika med inget mallande – den viktigaste delen i tillverkningsprocessen. Under höst, vår och sommar spenderar han tiden ute för att på plats kunna mäta och rita upp det nya kapellet.
– Jag gör ungefär fem kapell i månaden och får även beställningar på dynor. Jag samlar på mig mallar under hösten för att kunna sy till de inomhus under vintern. Då slipper jag komma ut i kylan och malla, säger han.
Daryl plockar ut en tjock rulle med blå plast från bilen. Bågarna på båten som håller fast kapellet har han tejpat och satt upp med knutna snören. Han skär av en rejäl bit plast och trär den över bågarna. Med sax, märkpenna och ögats precision tar mallen form och markeringarna avslöjar var fönster, dragkedja och bågficka kommer att sitta på tyget.
– Det här systemet är effektivt och fungerar bra. Andra kapellmakare har egna sätt att malla på och vissa lägger på tyget direkt men det är inte så smart, det drar till sig smuts och damm, förklarar Daryl.
[caption id="attachment_17639" align="alignnone" width="300"]
TS, Kapellmakare. Med ögonmått preciserar Daryl markeringarna som sedan skärs ut i tyget till det färdiga kapellet.[/caption]Under tiden som Daryl jobbar på mallen så ringer mobilen konstant. ”Blue Ocean Kapell, du pratar med Daryl”, svarar han varje gång. Det blir nästan som ett mantra. Coronapandemin är inget som påverkat kapellmakarens affärer.
– Jag har inte drabbats negativt av krisen, flödet av beställningar är okej. Folk flyger ju inte till andra länder nu så då spenderar de väll tiden i Sverige och på sina båtar, säger Daryl.
Han fortsätter:
– Jag är alltid uppbokad året om. Den här typen av produkter kommer aldrig att kunna produceras av maskiner, mitt typ av yrke kommer alltid att behövas, säger Daryl.
Kunderna kommer mestadels från Lidingö och Stockholmsområdet. Efter att mallen är färdig tar han den till sin verkstad på Lidingövarvet – där han huserat i sex år – för att slutföra kapellet innan den appliceras på båten.
[caption id="attachment_17636" align="alignnone" width="201"]
TS, Kapellmakare. Skurna tygslingor ligger utspritt på golvet bredvid Daryls nakna fötter. Regeln är inga skor i verkstaden, tygerna drar lätt till sig smuts och damm.[/caption]Två enorma bord tar plats i lokalen där han skär ut mallen på tyget och syr fast dragkedjor med en industriell symaskin. Det välvda fönstret avslöjar en tacksam utsikt mot hamnen; klarblå vatten och lyxbåtar anlöpta längs kajen.
”You´re okay with dance music?” frågar han och skruvar upp volymen på en förstärkarliknande högtalare. 90-tals house musik pumpas ut i verkstaden.
– Jag gillar att ha på musik när jag jobbar. Att arbeta är tillräckligt seriöst, man måste ha lite kul också, säger Daryl.
I taket hänger en vindsurfarbräda, en av Daryls favorit hobbys förutom att åka elektriska cyklar. På fritiden gillar han även att koppla av med sin fru i den egna båten.
– Det är en skön aktivitet att göra efter en arbetsvecka, säger Daryl.
Från ett bord till nästa förflyttas den utskurna sidopanelen på kapellet. Daryl tar fram en blå plastlåda med tjocka, svarta dragkedjor och sätter igång med att sy fast dem i det burgundyröda tyget.
Ju äldre han blir har Daryl oroat sig över hälsan som kapellmakare. Det är ett väldigt fysiskt arbeta och olyckor på arbetsplatserna förekommer.
– Jag har ramlat av ett par båtar utan större skador men när man blir äldre försvagas ju ens fysik, säger Daryl.
[caption id="attachment_17634" align="alignnone" width="300"]
TS, Kapellmakare. Daryl syr fast en av två dragkedjor längs kapellet sidopanel. Mellan de ska ett plastfönster monteras.[/caption]Förutom risken för att falla från de höga ställningar som båtarna vilar på har Daryl en migränproblematik att förhålla sig till. Det påverkar hans liv och arbete dagligen.
– Jag har haft kroniska migränanfall sen jag var 14. De är rätt smärtsamma men jag tar mediciner som tillåter mig att fortsätta arbeta.
– Man lär sig att leva med smärtan och hitta ett sätt att jobba runt det. Det är min enda förbannelse, migränen, berättar Daryl.
Från trappan till Daryls våning hörs steg som närmar sig. En kund dyker upp med ett rullfockskapell till sin katamaran, dragkedjan är trasig. Henry Duhs är i behov av kapellmakarens expertis.
– Jag har en Buster Magnum också som Daryl gjort kapellet på. Han kom till båten med plast, gjorde en mall och det blev klockrent. Det här är Sveriges bästa kapellgeneral, säger Henry Duhs.
Med jämna mellanrum dyker nya besökare upp och alla lovordar de Daryls arbete.
Vad driver dig till att göra det här?
– Jag njuter av att vara nära vattnet, jobba med båtar, med tyger och att få använda symaskin. Det är kreativt och jag får göra mina egna formgivningar, sätta min prägel på världen med det jag skapar, säger Daryl.
