KRÖNIKA. På den gamla goda tiden kunde vi reportrar lyfta luren och slå en signal till Waxholmsbolagets vd eller någon av de andra tjänstemännen på rederiet.
Utan att behöva vänta särskilt länge fick vi svaren som alltid var initierade.
Sen när bolaget slutade att existera som en autonom enhet och slukades av landstingsbyråkratins oändliga universum, upphörde alla kontakter med tjänstemännen.
Som det är idag tillåts vi inte att prata med dem över huvud taget. I de fall man ändå lyckas få kontakt med en tjänsteman vägrar vederbörande att svara på den enklaste fråga eftersom landstinget belagt tjänstemännen med munkavel.
Enligt den nya rutinen måste vi journalister istället kontakta trafikförvaltningens presstjänst och ställa våra frågor. Kommunikatörerna där har naturligtvis inte en aning om sakfrågorna utan måste själva kontakta de tjänstemän som vi förbjudits att prata med. Därefter återkommer kommunikatören med svaret vilket kan ta åtskilliga timmar och ibland dagar.
Lydigt väntar vi in den stora stunden men då uppstår ibland nästa problem: kommunikatören, eller någon annan i det långa landstingsledet, har missförstått frågan och svarar ”god dag yxskaft”. Att få svar via ombud på detta ineffektiva sätt gör det också omöjligt för oss journalister att ställa följdfrågor.
En anledning till att landstingets byråkrater tvingat in oss i dessa rutiner är i bästa fall att de tror sig vara mer effektiva då även om det i själva verket är tvärtom. För den som är konspiratoriskt lagd ligger det närmare till hands att fundera över om det är ett sätt för landstinget att minska insynen i den egna verksamheten. Oavsett vad skälet är naggar det demokratin i kanterna, kostar reportrarna massor av onödigt extrajobb och leder till att artiklarnas innehåll blir tunnare.
Nu kan det vara så att man på trafikförvaltningen inte alltid känner sig smickrade över tidningens skriverier vilket jag kan förstå. Bara i dagens nummer finns två artiklar som beskriver mindre lyckade åtgärder som vidtagits inom sjötrafiken. I båda fallen är trafikförvaltningen fortfarande oss svar skyldiga.
Att kritiskt granska skärgårdens alla intressenter är en av tidningens viktigaste uppgifter. Än mer angeläget är det när aktören hör till den offentliga sektorn eftersom man inom dessa verksamheter sätter sprätt på våra skattepengar. Medborgarna har rätt att få veta hur deras pengar används. Det finns inga godtagbara skäl för trafikförvaltningen, eller någon annan offentlig aktör, att försvåra insynen i sådan verksamhet.
God jul!