Från storstadens myller i danska Århus tog Anna Rämert och sambon Martin Maegaard Sørenssen beslutet familjen skulle flytta till Nämdö i Stockholms skärgård. Ett år senare ångrar familjen inte beslutet och vill gärna uppmuntra andra som har möjligheten att ta steget.
Himlen är metallgrå och ligger som ett tungt täcke över marken när jag, något försenad, kliver av båten vid Bunkviks brygga på Nämdö. En bit upp står Anna Rämert och väntar tålmodigt. Hon och hennes familj har bott på Nämdö i snart ett år och jag har kommit för att hälsa på och höra mer om hur det varit att flytta från Danmarks näst största stad Århus till en glesbefolkad ö i Stockholms skärgård. Vi vandrar upp mot huset som ligger ett stenkast bort inbäddad i ett skogsparti med en betagande vacker utsikt över vattnet med Orrön en bit ut. Vi kliver in genom farstun och sätter oss vid ett bord framför den stora, varma kaminen.
– Jag flyttade ut hit i april förra året och resten av familjen kom hit i maj. Det var en härlig tid att komma. Tanken var att få uppleva årstiderna här ute, säger Anna Rämert.
Att familjen hamnade på Nämdö var ingen slump, de har varit där många somrar eftersom Anna Rämerts föräldrar äger huset. När de tog beslutet att flytta från Danmark hade de därför en bra bild av vad de gav sig in på.
– Jag hade varit här många somrar, men det är såklart en stor skillnad på att vara här på sommaren och att bo här året om, säger Martin Maegaard Sørenssen.
– Vi bodde mitt i stan i Århus. Ungarna gick på en stor stadsskola med flera hundra elever. Men vi ville uppleva hur det var att bo så här på en ö. Jag kände att jag ville jobba lite mindre och det passade att göra det innan barnen blev för stora, säger Anna Rämert.
Sonen Aksel, som är fem år, är hemma för dagen och tassar nyfiket fram och sätter sig i mammas knä när vi pratar. Hans storebror Folke, som är nio år, har åkt till skolan på Runmarö tidig på morgonen. Både Anna Rämert och Martin Maegaard Sørenssen jobbar som arkitekter och har möjlighet att jobba hemifrån. Jag undrar om det blev som de tänkt sig.
– Det tycker jag, men vintern har varit hård. Det är mörkare än man tänker sig. Sedan är det utmaningar med vatten och värme, saker som man är van vid att det fungerar, säger Anna Rämert.
– Jobbar man på distans och sitter inomhus framför datorn ser man faktiskt inte solen. När man bor i en stad finns det alltid ljus, men här är det kolsvart klockan tre, säger Martin Maegaard Sørenssen.
Delar av Stockholms skärgård räknas som extrem glesbygd och skillnaden mellan att bo i städer eller samhällen och på en ö är minst sagt stor. Vintertid går det till exempel enbart ett fåtal turer till fastlandet. Särskilt knepigt har det varit med skolskjutsen vintertid för barnen som går förskola och skola på Runmarö.
– De åker halvsju på morgonen, sedan tar det en timme på båten. De hinner inte äta frukost hemma, och nästan inte på skolan heller. De kan inte heller köpa något på båten eftersom de inte tar emot kontanter, säger Martin Maegaard Sørenssen.
Anna Rämert säger att det fungerar bättre under övriga tider på året.
– Turerna med den mindre båten Gripen är helt annorlunda. Det är samma kapten varje dag, han känner ungarna och har hand om dem på ett helt annat sätt. Resan går också dubbelt så fort. Det där har vi försökt förklara för kommunen att det finns en skillnad.
På det stora hela är paret ändå nöjda.
– Det har gått bra. Skolan på Runmarö är jättebra och alla är väldigt hjälpsamma, säger Anna Rämert.
Paret har aldrig ångrat sitt beslut att flytta till Nämdö men har ändå bestämt sig för att flytta hem igen till Århus efter sommaren.
– Vi har ju ett liv där också. Vi har hela tiden sagt att det var för ett år, även om det varit lite öppet att vi kunde stanna, säger Anna Rämert.
– Vi saknar familj och vänner. Det är den största anledningen till att vi vill flytta tillbaka, säger Martin Maegaard Sørenssen.
När jag frågar om de hade valt att stanna om något varit annorlunda, tittar de på varandra ett par sekunder och säger att det inte handlar om att något varit fel eller att de saknas något.
– Nu har vi testat det här och vi tycker det varit kul och intressant på många sätt. Vi har blivit jätteväl mottagna, mer än förväntat. Jag älskar att bo här i min skog och mitt vatten, säger Anna Rämert.
Båda är överens om att de skulle råda människor att flytta ut till en ö om de har möjlighet.
– Om har lust att prova ska man göra det. Det är härligt att bo så här även om det är utmaningar. Jag hoppas folk förstår att det inte är för stora utmaningar bara, säger Anna Rämert.
Innan jag går tillbaka till Bunkviks brygga för hemfärd tar vi en liten promenad runt gården. Ett trettiotal meter bort står flera hjortar lugnt och tuggar på gräset. Stora, gamla träd sträcker sina kala grenar som fingrar mot himlen. En gammal ask har blåst omkull och lagt sig att vila vid vassen intill strandkanten. Nere vid vattnet finns ett litet hus med pentry, sovplats och bastu intill en brygga. Det är en fantastisk idyll, samtidigt kan man förstå vilket stor omställning det är att flytta ut till en ö.
– Jag kommer att sakna naturen och ön. Att vakna upp och sitta på trappen och dricka kaffe och titta på hjortarna. Jag kommer att sakna alla nya vänner vi fått här och äventyret, säger Anna Rämert.
– Men vi har en annan anknytning till ön nu som vi tar med oss, säger Martin Maegaard Sørenssen.
