KRÖNIKA. Det handlar mycket om sjöräddning just nu. För någon vecka sedan fick jag äran att hänga med de frivilliga, oavlönade sjöräddarna vid RS Stockholm under en arbetsdag. Det var en väldigt givande och intressant upplevelse där jag fick lära mig mycket nytt om hur sjöräddningssällskapen arbetar och om de frivilliga insatser som görs för att alla vi som vistas i skärgården ska få hjälp i nöden. Häromdagen intervjuade jag sjöräddaren och hundföraren Richard Kullenberg, vars fyrbenta vän gjort många hjälteinsatser genom åren när han hittat försvunna människor till sjöss.
Men enligt den sjöräddare från RS Stockholm som jag pratade med är det svårt, om inte omöjligt, att nå den grupp som är mest överrepresenterad i alla tiders drunkningsstatistik: män sextio plus. Ofta har han och hans kollegor stött på familjer på sjön där mamma, barn och även hunden bär flytväst – alla utom mannen. Vad som ligger bakom denna motvilja att skydda sig själv är ett mysterium. Kanske handlar det om att män är mer benägna att ta risker och har en övertro på sin egen fysiska förmåga: jag kan minsann simma/köra båt/känner till de här vattnen utan och innan!
Men Svenska Livräddningssällskapets drunkningsstatistik över månaderna januari-juli i år talar sitt tydliga språk. Hela 37 män och tre pojkar har under denna period omkommit i drunkningsolyckor. Antalet kvinnor är fyra och flickor är noll.
Och även om man har en utmärkt simförmåga kan det ändå gå snett. Du kan få kramp, du kan falla illa, slå i huvudet och svimma. Dessutom finns en risk att du reflexmässigt andas in vatten när du hamnar i en paniksituation. Vi vet vid det här laget att en drunknande inte skriker och viftar med armarna som på film – som det står vid många badplatser: en drunkning sker snabbt och tyst. All luft behövs nämligen för att kunna andas.
Det värsta är ändå när de vuxnas dåliga vattenomdöme smittar av sig på barnen, menar sjöräddaren. Varje år dör runt 10 barn av drunkning i Sverige och i åldrarna 1-6 år är detta den främsta dödsorsaken. I veckan som gick fick RS Dalarö rädda en pojke som låg och guppade ute på fjärden, utan flytväst. Han hade varit ute och seglat med sin familj då han plötsligt föll från båten och tack vare att sjöräddningen var så snabbt på plats slutade historien lyckligt.
Vad hände då under min dag tillsammans med Sjöräddningen? Inte ett smack. Inte ett enda larm kom in så länge jag var ombord på båten. För reportagets skull var det förstås lite tråkigt, det hade ju varit betydligt mer spännande att få uppleva lite mer action och få studera hur en räddningsinsats går till. Å andra sidan: en händelselös dag är en bra dag som man ska vara tacksam över, åtminstone i sjöräddningssammanhang.
