I Stavsnäs hamn bedriver Ressel rederi godstrafik på uppdrag av landstinget. Allt från matvaror till livsmedelsaffärer, kylskåp, fyrhjulingar och hela bohag fraktas ut i ur och skur.
Det är sommarens sista vecka och det märks. Temperaturen har börjat krypa neråt. Snart är det höst och turerna för Ressels tre godsfärjor Lote, Queen och Olliver blir glesare. Landstingsägda MediCarrier tar hand om bokningarna för alla leveranser och det är också till deras centrallager som godset kommer, innan det körs ut med lastbil till Stavsnäs.
Hade det varit en morgon mitt i sommaren hade lastbilarna behövt köa för att kunna lasta av, men idag får alla lastbilar plats. Allt gods är, förutom att det ska finnas med på listan från databasen, märkt med en fraktsedel där all information finns om vilken båt som ska frakta varorna och till vilken brygga godset ska.
Besättningen har varit här sedan klockan sju. Kylrummen på båtarna ska startas upp, det ska tas reda på hur mycket man ska lasta och till vilka öar man ska åka just idag. Sen är det bara att hoppas att det som står i databasen stämmer överens med verkligheten.
En hel vagn måste packas om för att den är lastad med så mycket mjölk att den knappt går att rubba. Det är inte mycket att göra åt. Leverantören får en liten straffavgift för det extra besväret.
När klockan är strax efter nio, lämnar Queen kajen med kursen satt mot Södra Stavsudda.
– Det finns stora möjligheter i den här branschen att få se coola platser och tjäna en massa pengar. Men då måste man vara ute flera månader i sträck och aldrig vara ledig. Istället kan man tuffa runt i skärgården, sova i sin egen säng, ha kvar familj och sina intressen, säger Niclas Jonéer, huvudskeppare på Queen.
Ofta blir det långa dagar för besättningen. Enligt tidtabell ska man vara tillbaka till Stavsnäs klockan 18, men är det väldigt många bryggor och mycket gods, som under högsäsong kan det hända att dagen inte slutar förrän kl 20.
Ur radion kommer en efterlysning. En passagerare på en Waxholmsbåt har glömt sin skinnjacka och personalen försöker ordna en lösning.
– Det är det här som är skönt med att köra gods. Sådant händer aldrig eftersom vi inte har några passagerare att hålla reda på. Behöver vi vända eller åka en omväg är det bara vårt fel, säger Niclas Jornée. Han har jobbat på rederiet i fyra år. Efter att han gick klart utbildningen på Marina läroverket i Danderyd har han jobbat både på lyxyacht och kryssningsfartyg.
Queen tuffar på i ett makligt tempo, det tar den tid det tar helt enkelt.
– Vi kan inte lova att vi alltid kommer till en brygga 11.25 till exempel. Ju senare på eftermiddagen en brygga ligger desto svårare blir det att förutspå. Ena dagen ska vi lossa ett halvt hus och den andra dagen är det två kartonger med toapapper, säger Niclas och skrattar.
– Om vi har missat någonting och vänder, och ändrar rutten helt enkelt, ringer folk och frågar var vi är på väg. Man märker att folk har stenkoll på var vi är, för att de sitter och väntar på sina egna varor.
Besättningen på Queen består idag av tre personer, förutom Niclas, däcksman Alex Holtbäck och Adam Michanek som håller på att skolas in för att få bli skeppare på Queen. Tillsammans styr de den 200 ton tunga godsfärjan bland mellanskärgårdens öar.
– Det är klart att det är svårt i början, men den rutten vi har, har man lärt känna ganska väl, var man behöver se upp lite extra och vilka raksträckor man kan lämna över ratten till sina matroser för att springa på toa till exempel, säger Niclas.
Adam flikar in att det faktiskt, när hösten kommer, med dimma och rusk inte finns något svårare ställe att navigera i än Stockholms skärgård.
–Det är klart att det stundtals är väldigt knepig navigering. Nästan hela skärgården är att betrakta som en trång farled. Skärgården är unik och att navigera i den är ju bara en av alla saker som är unika, säger Niclas.
Det kan kan ta allt från två minuter till en timme att lasta av varorna på bryggan, beroende på godsmängden. En viktig pusselbit är hur man packar godset ombord på båten, och för att kunna göra det måste man kunna sin rutt ordentligt och veta i vilken ordning bryggorna kommer.
Vid lunchtid är nästa anhalt Finnhamn och Adam får ta över på bryggan ett tag. Han har bara jobbat på Queen i ett par veckor. Tidigare har han kört passagerartrafik i Hammarby sjöstad och supplybåt i norska oljeindustrin.
– Det är ett otroligt delikat arbete att köra runt i skärgården och kräver att skepparen alltid är alert och närvarande. Den här typen av navigering gör man inte på större båtar, när man mest fraktar saker från a till b på ett stort hav, säger han.
Det som kan orsaka stress ombord är förutsättningar man inte själv kan påverka. Till exempel om lastbilarna är sena och avgångstiden försenas, eller att etiketterna på godset inte fungerar. Allting ska nämligen scannas vid på- och avlastning för att vara spårbart.
På Ingmarsö upptäcks att en fraktsedel har missats. Vi skulle ha lämnat av två pallar med möbler men vi har redan vänt och kommit en bra bit åt fel håll.
Efter lite telefonerande med fastlandet visar det sig att möblerna ska till några privatpersoner som är på väg ut till sin nyinköpta sommarstuga och behöver ha sina sängar idag. Som tur är kan möblerna ställas av i Alsvik, därifrån åker de vidare med Cinderellabåten. Tur att det gick att lösa, nästa tur går inte förrän på tisdag och annars hade en två timmar lång omväg väntat för att slutföra leveransen.
– Det är skönt när man kan göra misstag utan att det får några konsekvenser, att det löser sig, säger Adam och tar en bit morotskaka till, till kaffet.
Eftermiddagssolen börjar sjunka. Idag ser det ut som att tidtabellen ska kunna hållas trots allt.
