KRÖNIKA. Vilka är riktiga skärgårdsbor? Och vilka förstår skärgårdsbornas behov?
Är det den som är folkbokförd på en ö, även om det är sedan en månad tillbaka? Är det den som flyttat in från en annan del av världen för 20 år sedan? Eller den som är öbo i tredje generationen utan avbrott? Den som gift in sig i en skärgårdssläkt? Den som flyttat ut till landstället? Är det den som växt upp där på deltid, känner den fasta befolkningen, men även har en annan adress? Själv tillhör jag den senare kategorin.
Är du fortfarande en riktig skärgårdsbo om du flyttar från ön? Jag känner en sådan, som blev kallad, citat, ”Brommagubbe” för att han är skriven där. Ordvalet kunde inte vara mer fel. Personen ifråga är en av de mesta skärgårdsborna jag kan komma på. Han om någon förstår skärgårdsbornas utmaningar och behov. Vem som åsyftas får ni fundera ut själva.
Förstår våra politiker och tjänstemän skärgårdsbornas utmaningar? Måste man vara en äkta skärgårdsbo för att ha tolkningsföreträde i frågan, eller kan man ha viljan och kunskapen även om man bor på fastlandet? Jag hade under veckan ett samtal med Lasse Persson. Han bor själv inte i skärgården men vill hjälpa till att driva skärgårdsbornas och näringsidkarnas frågor gentemot Österåkers kommun, eftersom han anser att de flesta
frågor har ett fastlandsperspektiv – även i en kommun med slogan ”Möjligheternas skärgårdskommun”. ”För att hålla den levande ska det vara möjligt för kommuninvånarna och besökarna att komma ut i skärgården men man nämner inget om de som gör det möjligt”, menar Lasse Persson. Kommunen samlar in kunskap från de ”riktiga” skärgårdsborna – de må vara få men de är
mycket kunniga – men sedan då? Vem är skärgården till för, besökarna eller öborna?
Jag har också pratat med Ida-Maria Olofsson som arbetar med landsbygds- och skärgårdsutveckling och vill ha Norrtälje skärgårdsbors synpunkter inför lanseringen av ett nyhetsbrev. Hon konstaterar att det ”verkar väldigt känsligt om man får vara med i ligan” – ligan av riktiga skärgårdsbor alltså.
Samma fråga ställer jag mig varje gång jag ser kommentarer i sociala medier där någon verkligen inte kan förstå hur man kan ha så bråttom när man befinner sig i paradiset? ”Ta det lugnt, du är på en semesterö”. En semesterö för många, men för en något mindre skara är det ett hem, där de boende har minst lika bråttom att hämta barnen på förskolan som på vilken annan ort som helst. Tänk om folk kunde förstå det. Kanske är det därför inte många släpps in i ligan.
