KRÖNIKA. I februari nåddes Skärgårdsstiftelsens fältpersonal av beskedet att samtliga hjärtstartare ska samlas in från öarna. Stiftelsen skyltar gärna med sina 2,5 miljoner besökare förra sommaren, men inte med att de tar bort de livsviktiga hjärtstartarna. Från både internt och externt håll kommer frågan: varför? Att räta ut det frågetecknet har varit ett mödosamt arbete för redaktionen då stiftelsen sällan har tid för någon intervju och många svar ges via mejl där de duckar flera frågor. Bara att få svar på hur många hjärtstartare det handlar om tog fem dagar. Ledningen upprepar att de inte har ett livräddande uppdrag och ska fokusera på sin kärnverksamhet. PR-chefen berättar till slut att de ska inleda diskussioner med entreprenörerna om huruvida de vill ta över hjärtstartarna. Men först ska de samlas in för batteribyte och service.
Tidningens artikel delades av Sveriges Hjärtstartarregister på Facebook 31 mars och många reagerade starkt. Dagen efter kunde vi i ett nytt inlägg läsa att de varit i kontakt med stiftelsen som påstår att vår artikel är starkt vinklad. De hälsar via inlägget att ”Fakta är att alla hjärtstartare har funnits i tillsyningsmännen/kvinnornas båtar. De är nu insamlade för att överses angående batterier/klisterelektroder. Målet är nu att entreprenörer i skärgården med vandrarhem, stugbyar osv, ska få erbjudande att ta hand om hjärtstartarna utan kostnad, och placera dem på bra ställen.” I kommentarerna tackades för ”korrekta kontrollerade fakta”. Någon skrev ”Heja Skärgårdsstiftelsen”.
Vi har rapporterat exakt det som stiftelsen förmedlat till sina anställda och oss. Det falska uttalandet om att artikeln skulle vara hårt vinklad undergräver tidningens trovärdighet. Fakta är att hjärtstartarna har funnits både i tillsynsmännens båtar, på öarna och hos verksamheterna. Alla är i skrivande stund fortfarande inte insamlade. Fakta är att entreprenörer erbjudits att köpa hjärtstartare – inte ta över dem kostnadsfritt.
Vid ny kontakt med stiftelsen vill de inte kännas vid sitt påstående att artikeln är starkt vinklad. De påstår att båda parter fått samma information. De duckar frågan om varför entreprenörernas övertagande av hjärtstartarna ibland är kostnadsfritt och ibland kostar pengar. Vi har frågat vad de sparar på att ta bort hjärtstartarna men får svaret att beslutet inte är ekonomiskt utan organisatoriskt. Varför de inte vill erbjuda servicen även som icke-livräddande organisation besvaras inte heller.
Jag vet inte om vi lyckats besvara frågan om varför. Men om vårt uppmärksammande av Skärgårdsstiftelsens beslut gör att flera hjärtstartare letar sig ut i skärgården igen – i annan regi än stiftelsens – känns det bra i mitt hjärta.
