KRÖNIKA. Är det någon som har en rödlök? Kan jag låna en multimeter? Ska någon åka från fastlandet på lördag som har plats för min svärmor i sin båt? Man ser det hela tiden, inläggen på sociala medier där folk på öarna samarbetar och delar på saker för att få det att gå ihop. Här fungerar saker och ting inte som på fastlandet. Skärgården är som ett eget land på många sätt, bland annat den djupt rotade kulturen av samarbete och gemensam problemlösning. Man går samman i en förening och ser till att det finns vägar och tillsammans äger och underhåller man öns brygga för kollektivtrafik. Inget konstigt med det. Så har det alltid varit. Men sedan har vi dem som går mot strömmen. Som vill ha ett ställe i skärgården, men inte vill sitta i samma båt.
För en herrans massa år sedan var det en man som köpte ett ställe i norra skärgården. Trots vetskapen om att en annan fastighet på ön hade servitutsrätt på en brygga och en sjöbod på ägorna sedan urminnes tider. Något den nya fastighetsägaren var missnöjd med och drog sina grannar till domstol, men kunde inte vinna, då gammal hävd stod fast. Han sålde stället till en ny ägare som genast började utmana samma grannar i frågan om vart på ön de hade rätt att gå.
Här om veckan dök en lapp upp i vänthuset på Ingmarsö södra brygga. Av lappen framgår att ägarna av en närliggande fastighet tänker ta strid för att Waxholmsbolagets båt inte ska få vistas på deras vattenområde. Vilket båten gör när den lägger till vid bryggan. Författaren bakom texten menar att det pågår otillåten användning av privat vatten och att detta ska stoppas omedelbums. Av- och påstigning från Waxholmsbåten ska genast upphöra annars ska åtgärder vidtas och sjöpolis och andra myndigheter kontaktas. Att båten gått där sedan Hedenhös och att det är en väldig massa människor som behöver nyttja den verkar inte spela någon roll. Det är MITT vatten. Hur skulle det fungera om alla likt denna fastighetsägare ansåg sig ha rätt att förbjuda trafik över deras vatten? Om så vore fallet, skulle det omöjliggöra kollektivtrafiken helt och hållet. Det skulle vara slutet för de flesta verksamheter som är beroende av leveranser och döda alla möjligheter att komma från och till öarna. Även om just denna fastighetsägare har egen båt och inte behöver någon kollektivtrafik – och vad det verkar, inte heller någon grannsämja – är det inte utan att jag undrar: Varför? Varför köper man ett ställe som ligger till på det sättet om man vill ha något annat? Varför försöka nedmontera den kultur som är navet i hela rulliansen istället för att odla den, stärka den och vara en del av den? Varför vill man inte sitta i samma båt?
