KRÖNIKA. Jag har tidigare beskrivit att det är näst intill omöjligt för oss journalister att få snabba, raka, och uttömmande svar från landstingets Trafikförvaltning. All kontakt mellan oss och dess tjänstemän måste filtreras genom förvaltningens pressavdelning vilket är tidsödande och ger upphov till missförstånd.
Därför var det ett unikt tillfälle för mig som journalist när jag bevakade den tre dagar långa rättegången där Stockholms Sjötrafik stämt landstinget på drygt 39,5 miljoner kronor. Under rättegången, där sjötrafikupphandlingen, som senast havererade, dryftades, var ett antal nyckelpersoner från Trafikförvaltningen kallade som vittnen.
För mig som journalist var det rena julafton. Här stod förvaltningens tjänstemän livs levande framför näsan på mig och de svarade till och med på följdfrågor.
Under de stundtals långa förhören gavs en unik, och skrämmande, inblick i hur förvaltningen skött denna affär, värd ofattbara 1 500 000 000 skattekronor.
Tidningen har tidigare rapporterat om hur TRSM tilldelades en stor del av sjötrafiken fast rederiet saknade de ekonomiska och tekniska resurser som krävdes för uppdraget. Trots flera olycksbådande varningar om detta, till så väl tjänstemän som politiker, genomförde landstinget ändå affären, utan att ens kolla upp TRSM, och inte helt oväntat slutade det hela med pannkaka.
Under rättegången slogs jag av hur undvikande tjänstemännen svarade när ansvarsfrågorna kom på tal:
”Minnet sviktar”, ”Jag blir osäker”, ”Det här är ett teamwork”, ”Bland andra jag var ansvarig men det fanns fler”, ”Hur ska jag kunna svara på om det finns andra ansvariga”, ”Vi var många om att göra bedömningen. Vi gjorde den tillsammans”.
Ett slags kollektivt (o)ansvar där inga enskilda – politiker eller tjänstemän – kan, eller bör, ställas till svars? Spelar det ingen roll om beslut och genomförande, av den här digniteten, flippar eller floppar?
Från politiken finns en uttalad ovilja att utkräva ansvar för de misslyckade upphandlingarna vilka kostat skattebetalarna miljoner. Än värre är att man inte tycks ha lärt av sina misstag. Nu pågår den fjärde upphandlingen som även den riskerar att haverera enligt välunderrättade källor (se sidan 3).
Visionen om den perfekt upphandlade trafiken som ger hundratals extra gångtimmar, spar massor av skattepengar och gynnar de små skärgårdsredarna framstår allt mer desperat och utopisk.
– Vi har satt livrem och hängslen på den nya sjötrafikupphandlingen, sade Gustav Hemming (C) 2014 om den upphandling som nyligen avhandlades i rätten.
Vad ska politikerna säga om även den nu pågående upphandlingen faller och framförallt vad ska de göra?
