Under tio år var flera av Skärgårdsstiftelsens tillsynsmän hemliga observatörer och rapporterade direkt till Försvaret. Genom åren har också många öbor gjort iakttagelser som kan tolkas som att utländsk undervattensverksamhet pågår i skärgården.
Ett 10-tal av Skärgårdsstiftelsens anställda var hemliga observatörer under 1980-talet. Officiellt tjänstgjorde de som naturvårdare men deras egentliga uppdrag var att spana vid vissa intressanta platser och rapportera mystiska observationer och misstänkta strandfynd.
– Vi var ett gäng som blev uttagna av Kustartilleriet. Stiftelsen blev huvudman och skulle hålla ihop trådarna, säger Åke Fjärdhäll i Dalarö som ingick i den hemliga gruppen.
Under särskilda tider skulle de bevaka vissa sund och farleder. Försvaret utrustade gruppens medlemmar med kameror och maskeringsnät. Verksamheten pågick ett 10-tal år.
– Det var ett 15-tal platser som vi officiellt besökte som naturbevakare men vi rapporterade till Kustartilleriet, säger Åke Fjärdhäll.
De strandfynd som gjordes och som kunde antas ha koppling till olaga undervattensverksamhet skickades vidare till Försvarsmakten för analys.
– Vi hittade bland annat roderdelar av aluminium som var fyllda med skum så de var lätta och flöt. Vi fann också militärfärgade glasfiberhjälmar som inte var svenska. De hade en typ av stoppning som gjorde att de flöt, fortsätter Åke Fjärdhäll.
I Villinge hittade man en slags ubåtsfyr som låg och skvalpade i strandbrynet. Enligt Fjärdhäll innehöll den troligen sprängmedel och betraktades som farlig varför den sprängdes på plats av Försvaret.
– Den var formad som en projektil och var cirka 1,2 meter lång och 3 decimeter i diameter. På ena sidan var den platt så att den kunde placeras på en flygplansvinge och den hade inga beteckningar.
Till de observationer som Åke Fjärdhäll bedömer som de mest intressanta hör de två delfiner som han såg och fotograferade på nära håll mellan Gillinge och Villinge i maj 1989.
– Det kom fram att ryssarna hade ett delfinarium för militära ändamål i Svarta havet, säger Åke Fjärdhäll.
Delfinerna användes för att spåra upp grodmän och för att transportera minor och annan militär utrustning.
– Tittar man på bilderna ser man att delfinerna har nötmärken, som om de haft selar på sig, säger Åke Fjärdhäll.
Genom åren har åtskilliga civila skärgårdsbor gjort märkliga iakttagelser. När fiskaren Anders Jansson från Björkö skulle ta upp sina torsknät utanför Ornö en gång på 1980-talet satt näten fast. Samtidigt fick han ett stort eko på ekolodet mitt emellan båten och sjöbotten på 90 meters djup.
Vid ett annat tillfälle var en ankarlina till hans laxfälla, som låg på 20 meters djup, avklippt.
– Det var ett distinkt brott på linan. Inte som om den hade legat och nött sönder, berättar Anders Jansson.
Jan Olsén från Runmarö har flera gånger gjort svårförklarliga observationer.
– Det kan vara väldigt enkla saker som att det uppstår en våg till synes utan anledning eller att man ser en pinne som sticker upp ur vattnet och som sen plötsligt är borta. Om det finns andra observationer i ett sådant område kan de bli högintressanta.
En öbo, som vill vara anonym, berättar hur han i slutet av 1970-talet var ute med sin båt för att lägga nät när han mötte en ubåt i övervattensläge mellan Sandhamn och Korsö.
– Det var mitt på ljusan dag och avståndet var bara 50 meter. Det var folk uppe på däck och den hade inga beteckningar, säger öbon.
Ubåten girade sedan ut mot havet och försvann österut vid Korsö.
Foto: Åke Fjärdhäll
