Nu är det klart med en ny arrendator till Skärgårdsstiftelsens jordbruksfastighet på Arholma. Det blir 54-årige Per Fröcklin och 13-årige sonen Wille som tar över Simesgården.
– Det känns jätteroligt! Avtalet blev påskrivet igår, säger Per Fröcklin när Skärgården når honom på telefon. Redan i mitten av mars går flyttlasset med såväl maskiner som möblemang ut till ön.
Per Fröcklin har, förutom ett eget konsultbolag inom projektledning, under de senaste 20 åren drivit lantbruk med hästar i Vallentuna tillsammans med sin fru.
– Nu ska vi separera, så hon fortsätter med verksamheten i Vallentuna och jag har letat efter en egen arrendegård under nästan ett års tid.
Att det blev just på Arholma är ingen slump.
– Min morfar är född här ute och jag har varit här mycket. Jag känner också Jonny (Nord, före detta arrendatorn, reds.anm.) och frågade honom om han tyckte det var något. Det tyckte han nog, för någon med min bakgrund! Och Skärgårdsstiftelsen blev intresserade direkt när jag skrev om mig själv och vad jag tänkt kring verksamheten. Så allt föll på plats.
Tanken är att fortsätta med jordbruket i samma anda som det hittills har bedrivits. Per Fröcklin vill skaffa en ganska stor besättning kor som ska kunna beta markerna på både Arholma och Idö.
– Det är ganska stora betesområden, så då behövs två stora djurgrupper. Det kommer bli fokus på att bygga upp dem nu under de första två åren, men det är inte riktigt köptider för dikor just nu så det blir nog framförallt framåt hösten, för att kunna stalla in en besättning till vintern.
Att se över markerna som stått ett år utan brukning hamnar överst på agendan.
– Det första vi ska göra är att gå över och se hur mycket åtgärder som behövs för att få stöd enligt Jordbruksverkets riktlinjer, och gå över skicket på stängslingen så att man kan sätta ut djur. Så från april och en bit in i juni blir det mest förberedelser, sedan är det vallproduktion som gäller för att få in så mycket foder som möjligt till i vinter.
Vilka blir dina största utmaningar, tror du?
– Att få tiden att räcka till, för egen del. Men grundplanen är att jag kommer köpa in hjälp, bland folk på ön. Jag har redan kontakt med Jonny som kommer att hjälpa till mot ersättning. Sedan blir det en utmaning att få dit bra djur, och givetvis pendlingen. Men det måste bara fungera.
Vad ser du mest fram emot?
– Att få flytta ut i skärgården, vilket jag längtat efter i 30 år. Äntligen!
Även Jonny Nord, som lämnade Simesgården redan förra våren, känner sig trygg med sin efterträdare.
– Det känns jättebra. Det är tufft att driva lantbruk i skärgården, men Per har rätt egenskaper.
