Med sina böcker, sin konst och sitt engagemang för Värmdö och Ingarös historia väcker Katarina Schoerner Carr både nuet och dåtiden till liv på Ingarö.
Vägen mot Fagerholm på Ingarö slingrar sig vackert genom den skogsbevuxna kuperade terrängen. Ett område med fritidshus i förvandling till permanenta bostäder följs av en brant sluttning ner mot den gamla ångbåtsbryggan, som följs av en ännu brantare uppförsbacke innan vägen tar slut framför ett rött boningshus. På gårdsplanen möter Katarina Schoerner Carr upp. Hon är konstnär och författare med särskilt kärlek till lokalhistoria. Jag har kommit för att prata med henne om hennes engagemang för Ingarö. På gården finns två byggnader och vi stiger in i ett gammalt timmerhus som är vackert placerat intill en slänt ner mot vattnet.
– Här bodde min mamma som dog i höstas. Hon blev nästan 102 år gammal, berättar Katarina Schoener Carr.
När man kommer in i huset känns det som att tiden stått stilla i hundra år. Det är lågt i tak med ojämna golv och väggar. Det är modernitetens antites och en plats där vardagsstressen tycks smälta bort. Vi sätter oss vid fönstret i vardagsrummet med en kopp kaffe och en storslagen utsikt över Ägnöfjärden utanför fönstret.
– Jag har varit intresserad av historia sedan jag var liten, det har varit en självklarhet för mig att hålla på med. Jag hade en kompis som brukade bo här på somrarna när vi var små och då lekte vi att vi var fattiga. Vi klädde oss i långa kjolar, hämtade vatten och gick på utedasset. Det var en form av historieintresse, säger hon.
Under sitt yrkesliv har hon bland annat jobbat många år som utställningsproducent på Vasamuseet. Hennes kunskaper om framförallt 1600-talet har bland annat resulterat i en bok om människor och mat under 1500 till 1700-talet och en bok om Stockholms skärgårds tidiga historia. Hon har även skrivit en bok som speglar Ingarös historia genom vardagsföremål.
– Det var efter att jag slutade mitt jobb på Vasamuseet som jag började måla och skriva. Det är sådant jag alltid velat göra men inte hunnit med tidigare. Det där växte mer och mer och nu har det blivit några böcker, säger hon.
Under våren har Katarina ställt ut sina konstverk i prästgården på Djurö och nu är hon aktuell med en fotobok om Ingarö.
– Den är nästan klar och det känns jätteroligt. Jag har samlat ihop fotografier från 1860 till 1999. Det som varit svårast att få fram är bilder från 70-80-talen. Alla har bilder på barn som badar, midsommarfester och folk som äter, men det räcker med en sådan bild egentligen. Det måste finnas något allmänintresse i bilderna. Det kommer att bli två delar och jag planerar att trycka den i sommar.
Fotoboken är ännu inte klar, men redan skissar Katarina Schoerner Carr på nästa projekt.
– Jag måste alltid ha ett bokprojekt på gång. Nästa bok kommer kanske att handla om historiska brott på Värmdö mellan 1600 och 1800-talet, inte nutid, säger hon.
Förutom historia har Katarina Schoerner Carr även engagerat sig i föreningen Lagårns vänner, en förening som skapat en ökad samvaro bland boende i och omkring Fagerholm.
– Föreningen bildades på 80-talet, av några gubbar som ville rädda huset som höll på förfalla och röster hördes om att det skulle rivas. På den tiden fanns inte det bevarandevärde som finns idag. Föreningen var nöjda med att huset kunde stå kvar, de hade inga vidare ambitioner. Det användes som förråd och folk hade sin båtar där. Sedan somnade föreningen in och huset började förfalla igen. När vi tog tag i det igen 2009 nybildade vi föreningen med tanken att använda lagården till någonting, säger hon.
Med bidrag från privatpersoner och länsstyrelsen har föreningen renoverat byggnaden och skapat en samlingspunkt för människor i trakten. Medlemmarna har bland annat anordnat pubkvällar, oktoberfester, vinprovningar och yoga. Varje sommar sedan elva år tillbaka anordnas även konstutställningar i lokalen. Lagårn ligger bara ett stenkast bort så vi gör ett besök.
– Huset är öppet året om för medlemmarnas aktiviteter. Under vintern har vi till exempel haft racletteluncher här, vet du vad det är? frågar Katarina Schoerner Carr när hon låser upp den gamla dörren till lagården.
Jag får lära mig att det är en ostsort från Schweiz som man smälter och häller över olika tillbehör. Att det blev just raclette kommer sig av att ett par från Schweiz bor i närheten.
Huset har renoverats varsamt, många detaljer från tiden man höll djur där finns kvar. På övervåningen silar ett varm vårljus in genom springorna mellan plankorna. En fågel som förmodligen ruvar på ägg börjar kvittra ljudligt i protest mot vår närvaro.
– Det första som kommer att hända nu i sommar är en konsert som heter Lillbabs forever. Det är en fantastisk föreställning, säger Katarina Schoerner Carr när vi kommer ut igen.
Innan jag lämnar Fagerholm pratar vi om betydelsen av det förgångna.
– Jag kommer inte att kunna förändra världen med historia, det trodde jag en gång. Tar man genomvägen genom historien tänkte jag att man kan vidga sin empatiska förmåga lite grann, att vi kan vidga vår förståelse för nutiden genom att studera historien. Men det finns ett korn där. Kan man känna identifikation med historiens främlingar kanske man kan känna identifikation med dagens främlingar också.
Den som är intresserad av Katarina Schoerner Carrs böcker hittar dem på Fågelberga Förlag.
