KRÖNIKA. Nu i veckan invigs Nämdöskärgårdens nationalpark med buller, bång och festligheter. Det har varit en lång och inte helt smärtfri process, och här i tidningen har vi åtskilliga gånger lyft skärgårdsbornas kritik mot såväl tillvägagångssättet som mot parken i sig. Samtidigt finns det många som är stolta och som gläds åt att just det här hörnet av landet nu får sin rättmätiga plats i rampljuset. Nationalparken är en pusselbit i arbetet med att bevara Sveriges unika natur, och just här stärks en annars ofta försummad miljö, nämligen den under Östersjöns yta.
Historien om Sveriges naturskydd är en berättelse om långsamma framsteg. Från de första nationalparkerna i början av 1900-talet där Sverige gick i bräschen i Europa, via miljörörelsens genombrott på 1970-talet, fram till de senaste decenniernas mer offensiva satsningar. Skyddet av värdefulla naturområden har vuxit, både i skog och i skärgård, och insikten om den biologiska mångfaldens betydelse har fått fäste i politiken. Men trots att arealen av skyddad natur ökar, minskar anslagen för att ta hand om den. Sedan regeringen tillträdde har budgetposterna för skydd och skötsel av natur minskat med 1,2 miljarder – cirka en tredjedel av pengarna vid mandatperiodens början. Riksrevisionens granskning från 2024 visar dessutom att förvaltningen av skyddad natur inte är effektiv och brister i flera avseenden. “Risken är att natur-, kulturmiljö- och friluftslivsvärden som skyddats i våra nationalparker och naturreservat inte bibehålls eller till och med går förlorade”, skriver de i sin rapport. Myndigheter vittnar om att de inte har råd att göra sitt grundläggande jobb.
Ett exempel är på länsstyrelsen, där det just nu pågår ett arbete med att rädda den hotade fjärilsarten fetörtsblåvinge i skärgården. Den är beroende av öppna marker och gynnas när sly och träd gallras bort, vilket ni kommer att kunna läsa mer om i ett kommande nummer av tidningen.
Problemet är bara att ingen vet om åtgärderna faktiskt fungerar, eftersom det för uppföljningen i praktiken inte finns några pengar. Vi satsar alltså resurser på att göra åtgärder, men inte på att veta om de leder någonstans.
Om vi återvänder till Nämdöskärgårdens nationalpark. Vad händer efter att bandet klippts och mediahajpen lagt sig? En nationalpark behöver förvaltning, skötsel, tillsyn och forskning. En nationalpark förtjänar inte bara en symbolisk bandklippning – den förtjänar långsiktigt stöd.
Vår finansminister Elisabeth Svantesson (M) presenterade i förra veckan regeringens reformutrymme för kommande år: rekordhöga 80 miljarder kronor. Låt se hur många av dem som kommer att gå till naturen.
