Kan ett samarbete mellan Åland och Sverige kring fisket i Ålands hav vara en lösning på krisen för kustfiskarna? Det är förhoppningen när svenska och åländska fiskare gör gemensam sak. I slutet av oktober hölls ett möte i Mariehamn där bland annat en plan för samförvaltning diskuterades.
I våras bjöd Gräsö-Öregrunds yrkesfiskareförening, Gräsö skärgårdsråd och Östhammars kommun in till ett nödupprop för kustfisket i Östersjön. På mötet deltog yrkesfiskare, forskare och makthavare, och även fiskare och lokalpolitiker från Åland. För två veckor sedan bjöd ålänningarna tillbaka och arrangerade ytterligare ett möte på temat i Mariehamn.
– Vi har gemensamma bekymmer. Svenska fiskare kanske är ännu mer pressade och mindre pålyssnade på svenska sidan än vad vi ålänningar är. Vi har trots allt en egen fiskeripolitik och närmre till våra politiker, sa Johan Mörn, ordförande för Ålands fiskare, till Ålands radio.
Inger Abrahamsson, talesperson i fiskefrågor Östhammars kommun, tycker att mötet blev lyckat.
– Vi och ålänningarna har alltid haft samma förutsättningar i form av fiskemetoder, typ av skärgård och kultur, säger hon.
Visionen är att på sikt få till en gemensam förvaltning av fisket samt säl- och skarvfrågor i Ålands hav.
– Vi pratade mycket om att kunna gemensamt skapa ett samförvaltningsområde där vi kunde fokusera. Tänk om vi kunde få fiska tio ton torsk per båt som vi kunde dela mellan den svenska och den åländska sidan, det räcker långt för några kustfiskare. Vi har ett bra bestånd av torsk i Ålands hav.
Även den krisartade situationen för strömmingen och utflyttning av trålgränsen diskuterades, något som ska göras på försök i Sverige.
– Det är en styrka att vara två och att kunna trycka på två regeringar, även om Åland också måste ta hänsyn till Finland i någon mån. Om vi flyttar ut trålgränsen så kanske ålänningarna också gör det, då blir det en helt annan möjlighet om inte det storskaliga fisket opererar här. Då kan man fokusera på ett hållbart fiske för humankonsumtion, säger Inger Abrahamsson.
Hur skiljer sig den åländska politiken från den svenska i de här frågorna?
– Jag anser att de åländska politikerna är otroligt pålästa och har klara och vettiga åsikter i frågorna. Jag vet inte vad det beror på att svenska politiker inte i samma utsträckning har det. Jag vill tro att det är okunskap. Vi har ju också en stark lobby för det storskaliga fisket, men det är inte deras fel att det ser ut som det gör, utan det är ju en väldigt dålig förvaltning som under 40 års tid skapat ett vacklande bestånd av strömming.
Inger Abrahamsson vill gärna också se en tydligare påtryckning från konsumenterna.
– Efterfrågan är en stark faktor. Vi måste fortsätta informera att fisk är bra mat och om vi vill fortsätta äta fisk så måste något göras. Bäst är att sluta äta den odlade laxen. Varför ska vi ta upp protein ur vårt innanhav och använda det för att gynna norsk industri? Lokalt upptagen fisk från havet är den bästa råvaran till konsument, miljömässigt bra om man ser till transporter och inte modulerad till en annan råvara som kräver ytterligare energi.
Nästa steg i samarbetet blir en ny träff, preliminärt i april nästa år.
– Det känns som en ljusning. Det här är en vettig väg att gå, säger Inger Abrahamsson.
