Är en bastu verkligen bara en byggnad som alla andra? Att döma av responsen efter att Bullerös populära bastu brann ner för två år sedan så verkar det rymmas en större betydelse i ordet för många.
– Det häftigaste i allt det här är att förstå vad den här platsen betyder för människor, säger Ann-Sofi Andersson, naturbevakare på Bullerö.
Under natten till onsdagen den 11 augusti 2021 väcks den numera pensionerade naturbevakaren Jan Olsén av larm om att bastun på Bullerö står i full brand. Han ger sig ut i mörkret med pannlampa för att räkna in gästerna och skapa sig en bild av läget. Hjälpen är snabbt på plats; såväl brandvärnet på Nämdö som sjöräddningen och Kustbevakningen kommer och drar igång släckningsarbetet med sina stora brandsprutor. Ingen kommer till skada, men brandförloppet är intensivt och när allt är släckt har bastun brunnit ner till grunden.
– Det var mycket folk och båtar vid ön, det hade bastats hela kvällen, berättar Ann-Sofi Andersson, naturbevakare för länsstyrelsen på Bullerö. Hon var själv inte på plats just då, men blev uppringd och kom ut dagen efter.
– Det var en chock såklart, men skönt att ingen kom till skada och att vi kunde begränsa branden. Jag känner en enorm tacksamhet över att vi fick hjälp så fort, att hela den apparaten finns.
Vad som orsakade branden är ännu okänt.
– Sjöpolisen var här och hade svårt att säga något. Det mest troliga är att det blivit en gnista och att det sedan legat och pyrt, huset var ju torrt. Jag tror inte att det var anlagt utan det var nog en olyckshändelse. Bastun används ju frekvent, vi byter aggregat i princip varje år på grund av den tuffa belastningen och nu funderar vi på vilka lärdomar vi kan dra för framtiden.
Att bastun betydde mycket för många blev snabbt uppenbart. Redan dagen efter branden, då länsstyrelsen informerade om händelsen på sin Facebooksida, började kommentarerna rassla in. Flera uttryckte sorg och bestörtning och erbjöd sig till och med att starta insamlingar för att återuppbygga bastun.
– Den respons vi fick under de kommande veckorna på mejl, telefon och Facebook – då gick det verkligen upp för oss allihop vad den här platsen betyder för människor. Det är nästan det häftigaste i allt det här. Klart vi visste att bastun var populär, men att få höra alla personliga berättelser om vad man upplevt här var otroligt häftigt. Att så många känner att det här är en favoritplats, säger Ann-Sofi Andersson.
Hon tror att förklaringen ligger i en kombination av saker.
– Det är en speciell miljö och det gör ju sitt. En liten otillgänglig ö i ytterskärgården som det kan vara svårt att ta sig till. Att det är en allmän bastu, öppet året runt, som är gratis, där det är respektfull och trevlig stämning. Alla de ingredienserna, och sen den vackra miljön såklart. När vi hänvisat folk till andra ställen i skärgården med bastu nu när vi varit utan säger folk “ja, men Bullerö har ju den bästa bastun”. Det känns jättefint att kunna erbjuda det igen!
Nu, drygt två år senare, står en ny bastu nästan klar. Det har tagit sin tid med bygglov och entreprenadupphandlingar, men i början av oktober kunde man äntligen påbörja bygget efter att ha pålat en ny brygga. När Skärgården är på besök har stommen hunnit bli klar, och det pågår takläggning och uppsättning av panel invändigt. Därefter ska aggregatet sättas in och nya fönster monteras innan det är dags för invigning.
Kommer man känna igen sig?
– Den ska i stort se ut som den har gjort när det gäller färg och form, men vi kan säga som så, att vi fått väldigt tydliga önskemål om vissa saker, ler Ann-Sofi.
Bland annat var den tidigare bastun byggd med ett litet fönster som vette in mot berget.
– Det har nästan varit som en rolig grej, vem kommer på att bygga så liksom?
Nu ska det ändras så att det blir utblick mot havet. Det blir också ett utrymme att byta om utan att behöva trängas, plats att hänga kläder och handdukar och en bänk på utsidan där den som blivit för varm kan sitta och svalka sig en stund.
– Sedan var det också ett hörn på taket som var lite dumt, som man alltid slog i. Det ska vi bygga bort nu, säger Ann-Sofi.
Tanken är att det även fortsatt ska vara en året-runt-öppen bastu för alla, utan avancerade bokningssystem.
– Men kanske behöver vi ha någon sorts lista under de mest intensiva veckorna i juli, då kön kan ringla här på berget. Vi har också börjat resonera kring att kanske ta en liten serviceavgift för veden och underhåll, men det har vi inte alls landat i. Folk vill ju gärna betala, men vi vill ju gärna att det också ska vara tillgängligt.
Bastukulturen engagerar, inte bara i skärgården. Efter att en kvinna i Östersund upp-levt sig trakasserad när hon ville ha badkläder i en könsgemensam, allmän bastu har frågan ställts på debattsidor och diskuterats runt om i landet de senaste veckorna: hur beter man sig egentligen i en bastu? Är det badkläder på eller av? Får man äta och dricka i bastun? När ska man kasta bad och vem bestämmer hur intensivt det ska eldas?
– Här ser jag alla varianter. Det är familjer och kompisgäng, folk gör olika och det är helt okej. Vi kommer inte ha några sådana regler om det inte barkar åt något håll så att man får styra upp det. Men det som är så fint här ute är konceptet som Janne Olsén myntade: här kör vi mun-mot-mun metoden. Man får prata ihop sig om hur man vill ha det, helt enkelt. Det skapar en fin miljö, säger Ann-Sofi Andersson.
