KRÖNIKA. Under Kristi Himmelfärdshelgen reste jag till Husarö för ett reportage. Högtiden är som bekant startskottet för sommarsäsongen och i den strålande sol och sommarvärme som rådde skulle förstås alla ut till skärgården. På båten Väddö fylldes snabbt alla sittplatser och många resenärer fick nöja sig med ståplats i gångarna. Fritidsboende och turister trängdes med stojande barn, katter, hundar och ett bagageberg som nådde halvvägs upp till taket.
Hur kan det vara möjligt att man inte förutsett denna rusch, under en storhelg som återkommer varje år? Var finns planeringen och beredskapen? Och hur är det med säkerhetsaspekten, för såväl resenärer som besättning i dessa situationer?
Ombord på båten samtalade jag med en kvinna, som liksom jag själv driver turistverksamhet i skärgården, om ett annat problem: faktumet att Waxholmsbolaget varje år sätter tidtabellen i sista minuten. Detta innebär att det blir svårt för oss att planera våra events och får använda oss av sannolikhetsprincipen – att utgå från fjolårets tabell, som troligen men inte helt säkert kommer att gälla även i år.
Skärgårdstrafiken är ett ständigt aktuellt ämne som väcker både åsikter och känslor. Skärgården får många mejl av läsare som tycker att mycket har försämrats, samtidigt som det har blivit dyrare. Man anser även att trafikinformationen ofta är undermålig och missvisande.
I detta nummer av tidningen skriver vi om hur Waxholmsbolagets kundtjänst gav felaktiga upplysningar om rabatter till en skolklass som skulle besöka Norröra. Förra månaden skrev vi om att skärgårdsföreningar protesterar mot de höjda kostnaderna i skärgårdstrafiken. För en familj med två barn kan det kosta runt en tusenlapp för en dagsutflykt, vilket gör att många avstår då det blivit för dyrt. För även om Waxholmsbolaget är en del av Stockholms lokaltrafik, gäller inte samma regler: om du saknar månadskort hos SL kan du inte ta med dig barn under 12 år gratis på resan mellan september och maj. Dessutom är det sedan den 1 april inte längre möjligt att använda sitt blåa Access-kort ombord på Waxholmsbåtarna, vilket samtidigt innebär att den rabatt på 25 procent som man tidigare kunde nyttja genom reskassan försvinner.
Detta är ett problem, då den växande gruppen fritidsbor som saknar ö-kort men vistas året om och under längre perioder på öarna utgör en allt större del av skärgårdsbefolkningen. Deras närvaro möjliggör för livsmedelsbutiker, sjömackar och postombud att kunna hålla öppet året runt. För att främja besöksnäringen vill skärgårdskommunerna förstås också gärna locka fler turister ut i skärgården och förlänga säsongen. Men den levande skärgård och den regionala utveckling som alla säger sig vurma är bara tomma ord om man inte samtidigt förbättrar kommunikationen ut till öarna och tillgängliggör skärgården för alla.
