Trots ökad skyddsjakt på skarv ökar antalet i Stockholms skärgård. Nu höjs röster för att jakten ska bli ännu mer intensiv, men ornitologen Claes Kyrk menar att det inte fungerar.
Länsstyrelsen har som mål att beståndet av mellanskarv i Stockholms skärgård ska halveras från cirka 6 000 till 3 000.
Men årets inventering av bon visar tvärtom på en ökning av skarv i skärgården.
– Jag är förvånad – jag trodde det skulle minska i år, säger Henrik C Andersson, länsfiskekonsulent, länsstyrelsen.
Skyddsjakten på skarv har ökat de senaste fem åren. Det senaste året har den varit intensiv i norra Hårsfjärden, med bland annat oljering vid ön Skraken.
– Det har gjort att häckningen i norra Mysingen har gått från några tusen till nästan noll, säger Henrik C Andersson.
Detsamma gäller Östanå vid Ryssmasterna och Småholmarna. Där har häckningen också nästan upphört, genom olika åtgärder.
Men i stället har mellanskarven ökat kraftigt i de inre delarna av Stockholms skärgård. Dels i några nya kolonier i Trälhavet, dels i Stora Värtan.
– Det är enorma skarvflockar runt Vaxholm. I Edsviken har det varit galet mycket skarv, säger Henrik C Andersson.
Skarvkolonierna hotar träd och växter på öarna och ställer också till problem för fisket.
Skärgårdsregionrådet Gustav Hemming (C) är kritisk till att länsstyrelsens skarvförvaltningsplan å ena sidan vill halvera antalet skarvar, men att regeringen å andra sidan inte skjuter till extra resurser till det:
– Det gör planen till en papperstiger i dagsläget, säger han.
Enligt Henrik C Andersson måste jakten nu öka även i de inre delarna av skärgården. Han får medhåll av skarvjägare som Skärgården talat med.
Anders Jansson, sekreterare i Stockholms läns Fiskarförbund, anser att ansökningsprocessen tar för lång tid och kräver för mycket byråkrati för att till exempel få förstöra skarvarnas ägg (oljering). Han vill att länsstyrelsen ska vara mer aktiv när det gäller i vilka områden och under vilka former skyddsjakt ska bedrivas.
Claes Kyrk har varit med och inventerat skarv sedan 1990-talet och har sedan 2010 haft huvudansvaret för inventeringen.
– Skyddsjakten som den är organiserad i dag är meningslös, säger han.
Skjuter man av några hundra så flyttar sig de andra till en ny plats i närheten.
Claes Kyrk pekar också på att Stockholms län ligger mitt i mellanskarvens utbredningsområde i Östersjön.
– Att minska antalet häckande par till hälften i Stockholm innebär att man flyttar skarvar mellan län vilket blir ett arbete som aldrig tar slut.
– Det som styr skarvarna är tillgången på lätt tillgänglig föda. Det som sker under ytan är helt avgörande för vad vi ser ovanför.
Henrik C Andersson håller med om att hårdare jakt i den inre delen av skärgården kan innebära att skarven flyttar vidare till angränsande län eller Mälaren.
– Och då måste jakttrycket öka även där, säger han.
Claes Kyrks förslag är att om man fortsätter att jaga och störa skarven måste man samtidigt peka ut områden där den kan häcka utan att störas.
– Då skulle spridningen minskas och det skulle vara lättare att övervaka beståndet, säger han.
Han menar också att det spelar stor roll när jakten sker:
– Vår– och höstjakten bedrivs till största delen på skarvar som inte tillhör det häckande beståndet. Den jakten motverkar naturligtvis fiske från skarv, men den minskar inte det häckande beståndet i länet.
Fotnot: Hela inventeringen finns att se på Mellanskarv/Säl/Fisk på Facebook.
Delområden med räknade bon där häckning genomförts i Stockholms läns skärgård 2023
Alla räknade bon ger inte lyckad häckning, naturlig predation av befintliga skarvbon är minst 10-15%.
Skärgårdsdel 2018 2019 2020 2021 2022 2023
Himmerfjärden 104 283 359 407 528 435
Muskö-Horsfj. 434 681 870 253 280 842
Dalarö 648 820 742 969 798 43
St.Värtan 1 040 1 192 1 342 1 605 2 498 3 077
Evlinge 65 121 69 107 136 53
Saxarfjärden 762 652 145 379 0 0
Trälhavet 412 751
Östanå 1471 1 866 1650 61 323 0
Furusund 68 220 20 0 149 52
Singö 1094 1 087 1073 1230 1 241 1 350
Antal bon 5686 6922 6270 5011 6365 6603
