Att strömmingen minskat och spiggen ökat drastiskt längs ostkusten på senare tid vittnar många om. Men eftersom systematisk miljöövervakningsdata över tid saknats har det varit svårt att få belägg och gehör för larmen om förändringarna i fiskbestånden, menar forskare.
För att ta reda på hur fördelningen av strömmingsyngel och andra fiskarter ser ut genomfördes 2021 en undersökning i Himmerfjärden samt runt öarna Askö och Nämdö med hjälp av hydroakustik och provtrålning. Undersökningen gjordes av forskare vid SLU Aqua på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm och Stockholms universitet, och resultaten som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Fisheries Research tyder på att stora förändringar skett i beståndsfördelningen.
Provtrålningen i Himmerfjärden visar bland annat att fångsterna bestod till cirka 85 procent av spigg, sex procent av årsgammal eller äldre strömming, fyra procent av skarpsill och tre procent av strömmingsyngel.
Detta kan jämföras med liknande undersökningar som genomfördes för runt 20 år sedan, mellan 2002-2004 i Himmerfjärden. Då låg förekomsten av strömmingsyngel på 55 procent, följt av skarpsill på 29 procent och äldre strömmingar på 14 procent. Spigg förekom över huvud taget inte i fångsterna.
Att det inte skett någon systematisk miljöövervakning av fiskbestånden gör det dock svårt att fastslå hur och när omfördelningen i bestånd har skett, menar Henrik Svedäng, forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.
– Vår undersökning 2021 var ett test av hur sammansättningen i fisksamhället såg ut i stora delar av Stockholms södra skärgård just det året. Under åren 2002-2004 såg det ut på ett sätt, och 2021 såg det helt annorlunda ut. Det råder det inga tvivel om. Men vad betyder det? Är sillens rekrytering alltid är så här låg numera? Det kan vi i nuläget inte säga något säkert om, säger han i en nyhet på universitetets webb.
Forskarna har ansökt om medel för att genomföra årliga undersökningar men än så länge inte fått finansiering för det. Hade sådana funnits på plats under de senaste 20 åren hade den bristsituation för strömmingen som nu råder kunnat undvikas, menar Henrik Svedäng.
– Larmen om sillbrist vid kusten hade i bästa fall kunnat kontrolleras ganska omgående, och då hade också eventuella åtgärder kunnat sättas in med en gång, säger han.
Men även om det inte går att dra entydiga slutsatser om strömmingsbristen av denna studie tyder ändå den stora mängden spigg på att den låga förekomsten av strömming i undersökningen inte är en tillfällighet, säger forskaren Thomas Axenrot vid SLU:
– Strömmingsleken kan misslyckas från år till år, men att spiggbeståndet samtidigt skulle kunna öka så kraftigt från ett år till ett annat är inte lika sannolikt. En så pass kraftig ökning av beståndsstorleken tar längre tid att bygga upp.
