Stockholms Isjaktklubb startade 1901 och är fortfarande aktiv. Så fort isen lägger vallfärdar entusiasterna till Stora Värtan för att i höga hastigheter njuta av vinterisen.
Året är 1901 och en isjaktsregatta ska anordnas utanför Saltsjöbaden i Stockholm i samband med att de första Nordiska vinterspelen arrangeras. Inför tävlingarna har en Stockholms Isjaktklubb bildats. Det är ett exklusivt sällskap, där inte vilka som helst kan vara med. Isjakterna är stora och byggda i dyra träslag som mahogny och oregon pine.
– Den första perioden var det samhälles toppar som var med. Det var kultureliten, flera kungligheter, prinsessor från Ryssland och Danmark, även Evert Taube var med en tid. Skeppsredaren Sven Salén var ordförande i över 20 år, men det där ändrades i slutet av 30-talet. Folk fick det lite bättre och det gavs möjlighet att bygga sina egna isjakter. Det kom in mer vanligt folk i klubben. Det är en exklusiv sport men inte några märkvärdiga människor mer än att många gillar skärgården och segling. berättar Ulf Torberger, som sitter i styrelsen.
Vi träffas på Stora Värtan, utanför Djursholm i Stockholm, som är Sveriges Mecka för isjaktssegling. Nere på isen står Peter Witt, ordförande i klubben, och gör i ordning sin DN-jakt inför dagens tävling, första delseglingen i DN Stockholm cup 2024.
– Det lite för hög snö och ojämn is. Idag vill man gärna ha långa medar för att rida över ojämnheter, med kortare medar finns en tendens att studsa vilket minskar farten. Det är lite lurigt, man får chansa och ta med sig medar och segel ut till starten, då kan man byta mellan racen om man valt fel, säger han.
Snön kan vara ett bekymmer om den blir för djup eftersom tävlingarna kräver en öppen yta på omkring tre kilometer i diameter, vilket i praktiken är omöjligt att ploga upp. För dagen ligger ett tunt snötäcke på isen kombinerat med en ganska svag vind. Det är inte perfekta förhållanden men isjakterna kommer ändå att gå relativt fort.
För att ta mig ut till startområdet får jag skjuts av Anders Stenhols i en tvåsitsig XV-jakt. Den svaga vinden gör att han bitvis får knuffa jakten fram tills att vi kommit förbi Bastuholmen när vinden plötsligt får ordentligt tag i seglet. På bara ett ögonblick glider vi fram över isen i omkring 50 kilometer i timmen och det är nu jag verkligen börjar förstå tjusningen med att segla isjakt. Med kroppen bara decimeter från isytan känns det nästan som att man flyter fram och farten känns högre än den är.
– En sådan här jakt kan gå fyra gånger snabbare än vindens hastighet, säger Anders Stehols, som seglat isjakt i 40 års tid. Han började redan när han var tio år gammal.
Isjakter kan gå en bra bit över 100 kilometer i timmen. Vid sekelskiftet när klubben startades fanns i princip inga andra fordon, med eller utan motor, som var snabbare. Ulf Torberger säger att det snabbaste han åkt är 130 kilometer i timmen.
– Det kändes som långt över 200. Det var inte bara roligt, men bland det häftigaste grejerna jag varit med om.
Det finns en stor blandning av åldrar i klubben, den äldste aktiva seglaren är över 70 år gammal. Antalet medlemmar har under klubbens 120-åriga historia pendlat mellan 100-200 medlemmar. I år lade sig isen ovanligt tidigt till glädje för klubbens alla isjaktsseglare.
– Det är rena julafton i år för alla som vill vara ute på isen, säger Anders Stehols.
Vi stannar till mitt ute på Stora Värtan. De som ska tävla i DN-klassen åker iväg mot starten ett par kilometer bort medan XV-seglarna förbereder sig för att träningstävla på en egen bana.
– Vi har flera seglare som utmärkt sig både på sommar- och vintersegling. En medlem, Thomas Tennström, blev världsmästare i segling på sommaren och halvåret senare europamästare i isjaktssegling, säger Ulf Torberger.
Efter en dryg timme är det lunchpaus för XV-seglarna. Ulf Torberger har med sig en grill ut på isen och serverar nystekta hamburgare. 19-årig Isak Widstrand är på isen för att köra isjakt med sin pappa.
– Det här är väl tredje året som jag kör. Jag tycker det är jätteroligt. Det roligaste är att hänga med farsan, jag älskar att segla och är uppvuxen på skärgårdskryssare, säger han.
Isjakter går att hitta begagnade för några tusenlappar och de mindre DN-jakterna går enkelt att köra på biltaket, men ändå är det en liten sport.
– Alla gillar inte kyla och blåst och man måste vara lite händig och praktiskt och kunna släpa på grejorna. Det måste också finnas en tjock pålitlig is. Det får inte vara snö och det måste blåsa, säger Ulf Torberger.
För den som är intresserad av att börja segla isjakt anordnar klubben tillfällen då det går att låna en isjakt och prova på. På eftermiddagen avslutas första delseglingen i DN cup. Antalet delseglingar under en säsong beror på isläget. 19 deltagare ställde upp denna gång. Vann gjorde Tomas Lindgren från föreningen NYIS, som lyckades vinna tre av fem race. Peter Witt slutade på plats 14.
– Jag är nöjd med en åttonde plats i första racet men i andra tappade jag masten precis före målgång då ett beslag gick sönder. Sedan märkte jag att en med tagit skada i rigghaveriet då jag fick en vajer under den, så det gick oerhört långsamt märkte jag till fjärde racet, sammanfattar han dagen.
Fakta/Isjaktssegling
• Sporten sorterar under Svenska Isseglarförbundet som är medlemmar i Riksidrottsförbundet.
• Issegling finns avbildat på målningar från 1600-talet och användes på sträckor med postrodd.
• Delas in i olika klasser: Storjakt, DN-jakt, XV-jakt, X-jakt, Class III-jakt, Isabella och Issurf.
• DN-jakt syftar på tidningen Detroit News som sponsrade konstruktion av en isjakt som skulle vara billig och kunna transporteras med bil. Den väger 60-90 kilo och har en segelyta på 5,6 kvadratmeter.
• XV-jakt syftar på segelytan på ungefär 15 kvadratmeter och väger drygt 200 kilo.
Källa: Wikipedia
