RISE genomför just nu ett projekt som ska främja användandet av virtuella vajrar på färjor istället för fysiska. Syftet är att öka säkerheten inom den inrikes sjöfarten.
Forskningsinstitutet RISE har fått medel från Trafikverkets forsknings- och innovationssatsning för att tillsammans med Färjerederiet och företaget Zeabus genomföra ett projekt som syftar till att främja användandet av så kallade virtuella vajrar. Konceptet är framtaget i Finland där det är vanligt med motordrivna linfärjor där vajrarna endast används för att hålla fartyget på rutten, inte för framdriften. Det finns 33 sådana färjor i Finland. Genom att ersätta de fysiska vajrarna med ett digitalt system menar man i Finland att säkerheten höjs då risken för påkörning på vajern minskar. De ger också flera andra fördelar som en minskad miljöpåverkan då linorna inte skadar havsbotten, man kan köra fartygen vintertid vid isförhållanden och rutten behöver inte vara rak.
– Konceptet går ut på att ge föraren stöd visuellt och med ljudsignaler. Det finns displayer i styrhytten och på däck som ger en översikt hur färjan förhåller sig till rutten och till en simulerad vajer. Det fungerar inte som en autopilot utan är bara ett förarstöd. Nu vill vi se vad det finns för möjlighet att i en svensk kontext att ta fram ett liknande system. Vad är en virtuell vajer i en svensk kontext och vad finns det för säkerhetsfaktorer man kan plocka ut från systemen med olika digitala hjälpmedel? säger Ted Sjöblom, projektledare på RISE.
I Sverige finns det bara två färjor med linstyrning utan dragvajer, på Isöleden i Jämtland och Marstrandsfärjan. Men det finns en möjlighet att även frigående färjor skulle kunna utnyttja tekniken. I förlängningen skulle systemet också kunna vara en del av autonoma, självgående färjor där de digitala systemen håller fartyget på rätt kurs.
– Nu är det här främst tänkt som ett förarstöd för säkerheten ombord, men det är kanske ett litet steg mot autonoma färjor. Teknikutvecklingen går stegvis, säger Ted Sjöblom.
Projektet har pågått ett halvt år och ska vara klart till vintern 2024.
