Östersjöns mående är ett ständigt aktuellt ämne.
Forskare uppmanar nu till att istället för breda åtgärdsprogram överallt, göra punktinsatser vid kusterna där de gör mest nytta.
Skärgården har följt med på mätning av havets kvalitet.
Ombord på forskningsbåten R/V Andrea trängs marinbiologerna Ulf Larsson och Sture Hansson med en uppsjö av provrör, mätinstrument och teknisk apparatur. De är på turné längs Svealandskusten, där Östersjöns vatten vid nästan 200 mätpunkter mellan Tierp och Oxelösund ska provtas och analyseras för att ta reda på hur havet egentligen mår. Det är Stockholms universitet som utför de årliga mätningarna på uppdrag av Svealands kustvattenvårdsförbund.
Vi kliver på i Nynäshamn, där Ulf Larsson och Sture Hansson har lagt till temporärt vid gästbryggan för att vila och duscha. Provtagningarna pågår under en vecka i juli och en i augusti, och det är intensiva dagar. Det är bland annat sikt, temperatur, syrehalt, salthalt och alger på olika djup som ska mätas och många provrör som ska fyllas.
Mätningarna i sin nuvarande form inleddes 2001, men både Ulf och Sture har forskat på området ända sedan tidigt 70-tal.
– Egentligen har det inte hänt jättemycket över åren vad vi kan se, säger Ulf Larsson. Det rör sig upp och ner, men som helhet har det inte blivit någon tydlig förändring i Östersjön. Man har gjort stora insatser för att minska belastningen, men vi ser ännu inte att havet har svarat på dem.
När det gäller de kustnära områdena är det dock skillnad. Här blir det snabbt en märkbar positiv effekt av olika miljöåtgärder.
– Längs kusten ser man snabbt en förändring, till exempel när man började bygga reningsverk utanför de stora städerna på nittiotalet. Stockholms skärgård var inget roligt ställe förr i tiden, det var fruktansvärt geggigt. Nu är det betydligt bättre, säger Ulf Larsson.
Även åtgärder som att förbjuda PCB och DDT har givit effekt. Det syns inte minst på bestånden av säl och havsörn, som frodas nu. De är bra markörer att följa enligt forskarna.
Sture Hansson och Ulf Larsson menar att det ofta blir fel fokus när man pratar om Östersjöns mående. Övergödning, alger och döda havsbottnar blir lätt till skräckpropaganda.
– Att skrämma livet ur folk för en algblomning som är rätt så modest tycker jag är ett större hot mot folkhälsan än vad algblomningen är. Om folk inte får njuta av sommaren och bad påverkar det också hälsan, menar Sture Hansson. Algblomningarna är inte heller något han upplever har blivit värre med åren. Han minns enorma blomningar på 70-talet.
– Vad det är som gör att det pendlar så mycket upp och ner vet vi inte, och det tycker jag man får erkänna.
Ulf Larsson och Sture Hansson menar att många av de åtgärdsprogram för havet som drivs idag, till exempel med avseende på EU:s vattendirektiv, är felfokuserade och ineffektiva.
– Man skulle kunna få mycket mer för pengarna. Idag görs breda satsningar inom många områden, till exempel fosforrening in absurdum. Men många gånger kan vi inte se någon effekt av det eftersom Östersjön är så fosforrikt i sig. Det finns naturgivna förutsättningar som man inte kommer åt, och ställen där man aldrig kommer få de tillstånd man eftersträvar, säger Ulf Larsson och fortsätter:
– Jag tror inte med nuvarande utformning att vi kommer nå EU:s mål.
Istället anser de båda att punktmarkeringar av källor som transporterar ut näringsämnen i Östersjön är rätt väg att gå, till exempel genom utbyggnad av reningsverken vilket för närvarande pågår på många ställen längs kusten. Det kommer i längden även få effekt på havet som helhet, menar de.
En annan stor bov när det kommer till övergödningen är jordbruket, där både betande boskap och bearbetning av marken skapar läckage av kväve och fosfor. Inom området pågår bland annat forskning för att skapa fleråriga spannmål, just för att inte behöva plöja marken lika ofta och därmed få ner läckaget till havet, samtidigt som andra positiva effekter som minskade koldioxidutsläpp kan uppnås.
