I 66 år har Bokbåten försett skärgårdsborna med litteratur till låns. Men ett bibliotek är så mycket mer än bara ett ställe för att låna böcker på. Det är också ett socialt sammanhang, och för många öbor är besöken på vår och höst två av årets höjdpunkter.
Det är en strålande fin men rätt blåsig dag när vi kliver ombord M/S Rödlöga i Stavsnäs. Hon har hunnit halvvägs igenom sin veckolånga vårturné som flytande bibliotek genom skärgården, med stopp vid 24 bryggor från Arholma i norr till Utö i söder. Här i Stavsnäs har det blivit dags för personalbyte, fika och en snabb instruktion till de nypåstigna inför nästa anhalt på Runmarö, bara tio minuter bort.
Det gungar ganska kraftigt när vi lägger till vid bryggan vid Långvik, men det verkar inte bekymra de ivriga Runmaröbor som springer ombord, lämpar av höstens lån och genast börjar botanisera i hyllorna i aktersalongen. Det är trångt bland bokbord, hyllor och lådor med förbeställningar. Allra längst bak finns dessutom ett uppdukat fikabord med kaffe och kakor för den som vill ta en liten paus i letandet.
– Det här är jättekul! Jag kommer hit varje vår och höst. Jag tar det som finns, det mesta går ner förutom deckare. Sen låter vi böckerna cirkulera på ön, säger Per-Svante Landelius som nu ögnar hyllorna efter något av Paasilinna.
Han är inte ensam om att uppskatta servicen. Många öbor jag talat med inför det här reportaget får något lystet i blicken när jag nämner Bokbåten. På Löparö till exempel, en ny brygga för i år, är det de bofasta själva som begärt att få ett besök.
Varför är Bokbåten egentligen så poppis bland öborna?
– Jag tror att det delvis handlar om att folk känner sig sedda. All annan service monteras gradvis ner och det här är något som många kanske ser som överflödigt egentligen. Men vi kommer fortfarande ut till öarna och flera av de som kommer och lånar har kommit i många år, säger Maria Anderhagen som är samordnare för Bokbåten från Norrtälje kommun.
Bokbåtens första tur gick redan 1953 och har drivits av Regionbiblioteket Stockholm fram till för två år sedan. Då stod böckerna i deras magasin på Odengatan, men när den platsen behövdes till annat gick frågan till de deltagande kommunerna om det fanns någon som kunde härbärgera böckerna.
– Då var det Norrtälje som hade möjlighet, för vi hade rum i källaren, säger Maria Anderhagen.
Nu drivs verksamheten av Norrtälje men även biblioteken i Österåker, Värmdö och Haninge ställer upp med bemanning. Och det är även populärt att jobba ombord.
– Hos oss är det huggsexa! Jag har försökt komma med i flera år men blivit bortdribblad, så nu sa jag till chefen att i år är det min tur, skrattar Lena M Olofsson från Haninge bibliotek.
Hon ser framförallt fram emot att komma ut i skärgården och träffa öborna.
Förberedelserna börjar ungefär tio veckor innan losskastning. Böcker ska beställas, förbeställningar tas upp, det ska annonseras och organiseras och få till logistiken för att bygga upp det lilla biblioteket ombord. Ungefär 3 000 böcker finns med i sortimentet och det gäller att ha fingertoppskänsla kring vad som kommer gå åt.
Vad ser du för trender, vad vill folk läsa?
– Mycket deckare! Pocket går också bra. Sedan är det olika på olika bryggor. Det finns de som är nördiga kring till exempel skärgårdslitteratur eller fiske. Jag försöker se vad som blivit mest utlånat i Norrtälje och köper in det som kan vara relevant i skärgården, säger Maria Anderhagen.
Det är också relativt stor skillnad på hur många som dyker upp på de olika bryggorna.
– Det kan vara väldigt olika hur det är organiserat på ön. På vissa öar har man ett ö-bibliotek, skola eller läsecirkel där man kanske delar på böckerna och lånar av var-andra när man är klar, ställer in i bygdegården eller så. Medan på andra öar är det mer utspritt.
Totalt under en vecka besöks båten av cirka 250 personer. Personliga lånekort behövs inte – varje ö har ett eget – och böckerna får man låna med sig till dess att båten är tillbaka nästa gång.
– Ibland blir det inte riktigt så, men oftast kommer de tillbaka i alla fall gången därpå. De kan också lämnas tillbaka på något fastlandsbibliotek.
På Hagede brygga kliver Lars Pihl ombord och lämnar tillbaka höstens skörd. Han har sett fram emot Bokbåtens ankomst varje gång de senaste 15-20 åren.
– Det är en sån fin service, den vill vi behålla. Det är långa vinterkvällar här och då är det skönt med en bok!
Han är mest ute efter skärgårdslitteratur, biografier och memoarer. Skönlitteratur är inte hans grej menar han.
Det är däremot Tina Harging mer intresserad av.
– Jag läser bara deckare! Men jag är inte så imponerad av tjejförfattarna. Carré är bra. Två, tre böcker räcker till i höst!
Efter en halvtimme på Hagede styrs kosan mot Sandhamn och dagens sista stopp. Under transporten blir det en stunds lugn och ro medan Brittmari Allen förbereder middag inne i den lilla byssan. Maria Anderhagen plockar i ordning bland de återlämnade böckerna och ställer in på rätt plats i hyllorna.
Även om själva verksamheten är 66 år gammal har tekniken ändå hängt med in i nya tider, med datorer, wifi och läsplattor ombord.
– Det är precis som att stå i Norrtälje och jobba, även om vi är ute på Svartlöga! För några år sedan var det något strömfel på båten som slog ut datorerna. Då fick man gå tillbaka till att handskriva alla utlån ett par dagar, berättar hon.
– Att hela tiden försöka tänka ut hur jag kan ge så bra service som möjligt på begränsat med utrymme och tid och resurser. Att träffa människorna, det personliga mötet. Det känns som att folk har tid att prata. Sedan gillar jag den mindre skalan, här har jag översikt över hela biblioteket och kan nästan veta direkt om vi har boken i hyllan. Så är det inte på ett stort stadsbibliotek.
Efter att Sandhamnsborna är nöjda med sina lån och vi klivit av tar Bokbåten paus för natten. Imorgon väntar Nämdö, Kymendö och Ornö, och därefter Utö innan det är dags att packa ihop det båtburna biblioteket igen, för denna gång. Men i september är det tillbaka igen.
– Då ska vi försöka få med någon författare, hoppas Maria Anderhagen.
