"Är det kappsegling?" "Nej, det är Lördag!" "Ja vesst då förstår jag vart pojkarna ska"
Det är Mälarregatta i dag.
För att travestera en av Lasse Dahlquists många visor om segling och båtliv. Göteborg må vara sjöfartens och seglingens Mecka men i ”Eken” kan man segla mitt inne i sta´n. När Stadshuset i Stockholm invigdes 1923 vimlade det av segel på Riddarfjärden. Förra helgen var det dags igen.
Ragnar Östberg lär ha inspirerats av Dogepalatset i Venedig då han ritade sitt unika byggnadsverk vilket förstärkte bilden av Mälardrottningen och Stockholm som Nordens Venedig.
För första gången roddes kungafamiljen i den nybyggda kungaslupen Wasaorden till invigningen.
En ”Mälarregatta” anordnades av KSSS men inte helt utan besvär. Stridiga viljor kämpade för sina intressen och för att synas i samband med invigningen vilket samtida tidningsartiklar vet berätta, varom mera nedan. Först på torsdagen den 14 juni fattade polismästaren (!) på inrådan av hamnkaptenen för Mälaren beslut om att högst 100 båtar fick delta mot de 200 anmälda. Segelbåtarna fick dock inte själva segla till stadshuskajen utan skulle bogseras dit från Rålambshof och ”vaktbåtar” utposteras.
Det lär ändå har varit smått kaotiskt ibland och ombordläggningar vid rundningsbojarna inte ovanliga. Det var inte helt lätt att räkna alla segel i vimlet. Uppenbarligen deltog fler än de hundra båtarna och polismästaren hade väl blivit blöt om fötterna om han försökt, så lagens långa arm räckte inte ända ut på fjärden.
DN skrev:
”Ännu ett uppslag till festglädjens höjande har framkommit i det att från Hammarby idrottsförenings ordförande, direktör Gerhard Magnusson och Stockholms roddförenings ordförande, redaktör Baltzar Roosval, har nämligen framförts ett förslag om en konvoj av kapproddare under konungens överfärd till stadshuset. Enligt förslaget skulle ett antal kapproddare paradera vid konungens debarkering vid trappan i stadshusets trädgård.”
”Det blir sålunda ”något för barnen att se”, som det heter i sången, och säkert skulle nog många önska att kunna njuta av det vackra skådespelet såsom endast barn kunna det. Endast folkets Dagblad Politiken är sur och vill följaktligen att inte heller barnen skola få se något av det vackra den dagen. Sådant väcker naturligtvis allvarliga betänkligheter ur rent proletärbolsjevikisk synpunkt. Och så kan, menar tidningen, barntåget bli farligt ur säkerhetssynpunkt. Det skulle följaktligen vara säkrast att förbjuda barn att gå ut den dagen, ty annars lär man inte kunna undvika att det också blir barn med bland folkhoparna.”
Sedan konungen landstigit och Wasaorden återvänt skulle roddarkonvojen upplösas.
När den stora dagen kom var vädergudarna nådiga mot Mälardrottningen och Aeolus orkade bara pusta med 4-5 meter per sekund. Stadshusregattan blev en succé. Det enda smolket i bägaren var att Enköpings kommun, trots att den lär vara Sveriges närmaste stad, inte blivit inbjuden till festligheterna.
I klassen skärgårdskryssare var det inte så många startande och John ”Glas-Kalle” Carlsson vann lätt med sin SK 150 Ebella. En skönhet som under namnet Beatrice Aurore i dag är en av världens äldsta seglande skärgårdskryssare. Den relativt nybyggda Roxane besegrade överraskande Britt-Marie.
Det var många flera klasser som det skulle föra för långt att här redogöra för men låt oss konstatera att det återspeglades i ett dignande prisbord som gav många av deltagarna en pokal att bevara som minne från den första stora regattan.
Flottans musikkår spelade högt uppifrån stadshustornet medan kungafamiljen lämnade Riddarholmskajen i den nya guldglänsande Wasaorden. När den närmade sig Stadshuskajen hälsades de av en munter marsch. HMK Gustaf V i ståtlig amiralsuniform debarkerade tätt följd av prins Carl med gemål, prinsessorna Märta och Astrid samt prinsarna Eugen och Wilhelm. Kungafamiljen uppgavs vara på solskenshumör och Prinsessan Ingeborg ”utstrålade en verklig midsommarstämning”.
Föreningen Gaff Yacht Society startades 1960 i protest mot seglingsetablissemangen med syftet att bevara gamla fina segelbåtar och riggtyper. Det var många fina gamla båtar, ibland vrak, som bärgades och restaurerades av unga segelentusiaster som ville bevara och segla gamla träbåtar.
Stadshusregattan blev den inspiration som fick några yngre gentlemän att i närmast studentikos anda arrangera Riddarfjärdsseglingarna 1965. De hade tröttnat på den aura som omgav segling, speciellt kring huvudstaden och i Sandhamn. Det upplevdes som utslag av allt för mycket snobbism och mindre som seglingsnöje. Men om man ska vara helt ärlig säger en av grundarna, som vill vara anonym, var det egentligen en studentikos samling som köpte äldre stora segelbåtar billigt för att kunna komma ut i skärgården och festa.
I en klass för gaffelriggade och övriga klassiska båtar med minst 40 kvm segelyta (ej spinnaker) tävlades det om The Scandal Beauty Trophy som skänkts av Peter Pluntky. Den gamla fina 8 m R yachten Wanda, byggd av Tore Holm 1937, seglades av bland annat Lars Björk som vunnit pokalen inte mindre än sju gånger – dock i olika klasser. En känd båtjournalist ansåg att Riddarfjärden borde döpas om till Lilla Björkfjärden och GYS kallade fjärden för Riddarhavet.
Dessvärre drabbades föreningen liksom många andra av att medlemmarna blev äldre med åren och GYS utvecklades till en seriös förening där medlemmarna förutom att arbeta med det svenska flytande kulturarvet även kunde ha riktigt skoj.
Från 1976 arrangerade GYS även Segelbåtens dag med Svenska Dagbladet (SvD) som huvudsponsor. Det var världens största kappsegling, med över 150 deltagande klasser (inklusive radiostyrda segelbåtar i Karlaplans fontän). Detta evenemang dog ut 20 år senare då SvD drog sig ur.
Stadshusregattan seglades sista gången 2018 men återuppstod tack vare 100-årsjubiléet. Den 17 juni i år var det således både lördag och kappsegling på Riddarfjärden. Denna gång arrangerad av Stockholms stad tillsammans med KSSS och Gaff Yacht Society Racing Club, GYSRC.
Till lördagens segling var totalt 75 båtar anmälda i fyra klasser vilket torde ha underlättat för assisterande domaren Gustaf Holgersson med huvuddomare att hålla ordning på resultatlistan. Men nu räcker det inte bara att veta vart pojkarna ska ty det kvinnliga inslaget är starkt och för damer med J/70-sportbåtar arrangerades en särskild sprinttävling, Women on Water.
Tjugo av de deltagande segelbåtarna är över hundra år och några var med redan 1923. De gynnades av en anmälningsavgift på 1 krona medan övriga deltagare fick punga ut med 400 kronor. Fem av de deltagande segeljakterna är byggda på 1800-talet. Edda byggd 1886, Siri, som är byggd 1893, Aziza 1894, gaffelriggaren Alca 1896 och Fredonia 1898.
Bland de större båtarna i första starten märktes skärgårdskryssarna SK 150 Beatrice Aurore, SK 95 Irmelin och SK 95 Gerdny samt SK 75 Bacchant, gaffelskonaren Fredonia samt havskryssaren Regina och 12 mR Princess Svanevit.
Att hålla dessa skönheter under segel kräver naturligtvis många timmar och kronor i plånboken. Åtskilligt finns att berätta om dem men låt oss bara nämna att den stora Beatrice Aurore byggdes av August Plym på Neglingevarvet 1920 för skeppsredare Erik Brodin.
Princess Svanevit beställdes år 1929 av Erik Åkerlund och ritades av Gustaf Estlander med order till samma varv i Saltsjöbaden att hon skulle bli den finaste båten som någonsin byggts! Vid sjösättningen 1930 var hon verkligen ett mästerverk. Hennes levnadsöden är omtumlande och det är ett under att hon efter omfattande renovering på Stockholms Båtsnickeri återuppstått som en vacker svan, återkommit till Sverige och återfått sitt ursprungliga namn. De två dagarnas kappseglingar seglades i lätta vindar och det mest dramatiska var att havskryssaren Kajsa bröt masten i en incident där Prinsessan Svanevit var inblandad.
Firandet sammanfaller med att det är 500 år sedan Gustaf Vasa gjorde sitt intåg i huvudstaden. Att datum för detta inte överensstämmer med verkligheten får skyllas på den Julianska almanackan som tillämpades då och att tidräkningen var ur led i hela Europa vid den tiden.
I år har man klokt nog valt att fördela gracerna över flera dagar och torsdagen den 22 juni kommer Wasaorden* att ro de kungliga till Stadshuset. Denna gång utgörs roddarna av såväl sjömän som amfibiesoldater och det kvinnliga inslaget hade väl varit otänkbart 1923 så nog har det gått framåt även i det avseendet på hundra år.
Text: C-G Dahl
Foto: Lars Björk
* Linjeskepp och pansarskepp stavas av hävd med W i Flottan. Wasaorden stavas enligt K M:t beslut den 26 maj 1922 likadant men desinformation från illvilliga element har lyckats lura de rättrogna men historielösa att det skall stavas med V. De ler förmodligen i mjugg nu när de efter mer än 70 års attacker lyckats i sitt onda uppsåt att tillfoga Marinen en spark på smalbenen som i förlängningen skadar Marinens förmåga i märgen.
