Efter att ha jobbat med halv styrka under 1,5 år kunde undervattensspaningscentralen på Muskö härom veckan andas ut. Då kom det efterlängtade beskedet från Högkvarteret att det är fritt fram att fylla ut vakanserna efter det tidigare anställningsstoppet. Därmed kommer övervakningen att kunna ske enligt plan igen.
Djupt nere i Musköberget sitter två personer och lyssnar på havet. Eller rättare sagt, lyssnar på vad som sker i havet. Vi är hos Marinens sjöinformationsbataljons undervattensspaningscentral som både här och i Göteborg bedriver övervakning. Samma avdelning som hamnade i fokus under den stora undervattensoperation som pågick under sex dagar i slutet av oktober.
Under de senaste 1,5 åren har avdelningen haft nära 50-procentiga vakanser i verksamheten, beroende på naturliga avgångar och anställningsstopp under vilket verksamheten och målsättningen reviderades. I förra veckan kom beskedet från Högkvarteret att anställningsstoppet hävs och att både verksamhet och målsättning är giltiga tills vidare.
– Vi har redan fått ett flertal intressenter, så kortsiktigt ser det ut som om vi fyller upp de vakanser vi har, säger kommendörkapten Carl Sandstedt vid Sjöinformationsbataljonen.
Totalt består förbandet av 146 personer, varav undervattensspaningscentralen ska vara 15 personer. Men sex personer saknas. Konsekvensen har blivit:
– Att vi inte har kunnat gå skiftgång i den utsträckning vi har velat. Vi har fått fokusera på enskilda uppgifter och lägga andra på hyllan, fokusera på kvalitet och dra ner ambitionerna om hur stor del av dygnet vi arbetar, fortsätter Carl Sandstedt.
Men det betyder inte att eventuella främmande ubåtar har fått fri lejd nattetid till Sveriges kust:
– Nej, systemet övervakar oaktat det sitter en operatör på plats. Vi går igenom det registrerade i efterhand. Vi har lagt hålen i schemat osymmetriskt, så vi inte bara jobbar klockan 8-16 vardagar.
Men det gör inte att de operatörer man har i dag räcker:
– En del av arbetet är administration, att använda materialet och lägga in det i en databas. Vi kan inte veta när vi behöver stärka upp vakten. Det behövs en liten överproduktion för att möjliggöra övervakning, analys och efterarbete, säger Carl Sandstedt.
I bergrummet, framför en rad stora datorskärmar som flimrar av gröna ljuspunkter, står operatören Mattias Johansson. Miljön påminner om scenerna i filmen Matrix, där motståndsrörelsen sitter och tittar på mängder av grön text som rinner över skärmarna, utläser koden och lyckas se vad agenterna har för sig. Mattias jobbar på samma sätt. Betraktar ljuspunkterna som löper över skärmen, ett gytter av prickar och linjer, och utläser vad som just nu, i realtid, får sonarerna därute i havet att reagera.
Skärmarna visar hur ljudet från fartyg och fiskstim, fritidsbåtar och bojkättingar ser ut i digital form. Ljudet bildar mönster som går att avläsa och tolka, för den som har tålamod:
– Jag vet hur den tomma bilden ser ut, och så fort något sticker ut gäller det att tolka bilden och ta reda på vad det är. Att vilja lösa uppgifter och vara nyfiken är bra, säger Mattias Johansson.
Undervattensspaningscentralen använder sig av civila operatörer som får en grundutbildning i sonarteknik och hydroakustik:
– Kompetensen kommer genom att sitta på arbetet, det tar en stund att bli en duktig operatör. Vi kommer att kunna se en bra effekt först vid halvårsskiftet nästa år, säger Carl Sandstedt.
För att komma ifråga för en operatörstjänst ska man inte ha några problem med att gå skifttjänst, vara intresserad av teknik, matematik och gärna även musik:
– Det är ljudbilder man arbetar med, man får gärna vara analytisk och intresserad att söka svar, säger Carl Sandstedt.
Mattias Johanssons skift är tolv timmar långt:
– Men jag har inga problem att hålla mig vaken, säger han och fortsätter att stint betrakta sina skärmar.
Hur många passiva sonarer som finns i Östersjön är förstås topphemligt, liksom var de finns. Tekniken är så pass känslig att den kan uppfånga energin i vattnet från ett paddeltag och ge operatörerna information om hur många propellrar ett fartyg har, hur många blad varje propeller har, deras varvtal, antalet maskiner ombord och hur många cylindrar varje maskin har. Ljudbilden är unik för varje fartyg och ger operatörerna ett ”fingeravtryck” för just det fartyget, som
lagras i en databas.
– Vi kan få fram allt utom besättningslistan, säger chefen för undervattensspaningscentralen, Bebben Berntsson och ler.
Men när det gällde den främmande ubåten som befann sig i skärgården i slutet av oktober gick man bet. Där var det ett tips från en civil person som ledde Marinen på spåren.
– En ubåt som rör sig i en sån här miljö räknar alltid med att någon försöker lyssna och anpassar farten till lägsta möjliga. Ombord rör man sig försiktigt, tyst, smäller inte i luckorna, är återhållsam med rodret och använder inte ens toan. Kocken får liksom inte tappa en tallrik i golvet på byssan, säger Bebben Berntsson, vars bakgrund är ubåtsofficer.
Att just den här ubåten kunde smita förbi handlar om att:
– Vi har inte sensorer överallt och hör inte allt i hela den svenska territorialvattenvolymen, det skulle inte hela försvarsbudgeten räcka för. I stället koncentrerar vi oss på de områden som är viktiga för oss, balanserar kostnad och nytta, fortsätter Bebben Berntsson.
På frågan om de hörde ubåten någon gång får jag bara leenden till svar och blickar i golvet. Sånt är topphemligt, som allting annat härinne, där mobiltelefoner och kameror vackert får vänta utanför.
Att övervaka och tolka alla ljud i Östersjön är som sagt omöjligt, i synnerhet sommartid när båtlivet sjuder. En trappa upp sitter därför en annan viktig avdelning inom bataljonen, sjöövervakningen, som håller stenkoll på allt ovan ytan, från Haparanda till Strömstad. För att kunna lägga pusslet som bataljonen har framför sig måste all sjötrafik kunna redovisas, den irrelevanta sorteras bort och fokus läggas på den relevanta trafiken. Den där mönstret plötsligt inte stämmer. Till sin hjälp har man marinens radarsystem och fartygens AIS-transpondrar (automatic idenfication system), som identifierar varje fartyg. Kommer det ett eko utan AIS-information handlar det sannolikt om ett utländskt statsfartyg, eller ett handelsfartyg med AIS-haveri. Då skickas frivilliga flygkåren, som har kontrakt med marinen, till platsen för att undersöka fartyget, alternativt Kustbevakningens flyg, för att titta närmare på gästerna. Alternativt något örlogsfartyg som råkar vara i närheten.
– Vi har försökt kartlägga trafiken i Östersjön och har bilder och uppgifter på de fartyg som trafikerar här. Men de kan byta både ägare och färg, säger Carl Sandstedt.
Framför allt är det territorialhavet som avsöks, däremot inte skärgården:
– Det skulle kräva soldater på varje kobbe.
Det var som sagt en civil rapport som låg till grund för undervattensoperationen, något som är avgörande enligt
Bebben Berntsson:
– Det civila stödet måste finnas annars är vi körda, så dina läsare är fruktansvärt viktiga.
FAKTA/OM DU OBSERVERAR NÅGOT
• Var inte rädd för att rapportera. Det kan vara något du tycker är märkligt och inte riktigt går att förklara.
• Fotografera! Använd t ex telefonen.
• Försök att fastställa positionen så noggrant som möjligt.
• Använd röstmemofunktionen i telefonen direkt och beskriv vad du ser, alla intryck du har.
• Rapportera till vakthavande på Försvarets högkvarter, tel: 08-788 75 00.
• För att öka trovärdigheten vid utfrågningen så diskutera inte observationen med andra. Då riskerar hjärnan att koka ihop informationen med andra influenser.
• Rapportera helst saken inom 24 timmar, därefter lägger hjärnan själv till saker.
