KRÖNIKA. Diskussionen om friköp på Landsort är en långdragen historia, den har diskuterats i minst fyra decennier. Frågan om friköp var en av orsakerna till att öns arrendatorförening startades 1981. På den tiden var myndigheterna tveksamma till att arrendatorerna skulle få köpa loss marken där deras hus stod på grund av att de höga kulturhistoriska värdena skulle kunna påverkas negativt. När Landsort av Nynäshamns kommun detaljplanerades 2001 medgavs inga friköp heller, av samma anledning. Men tiderna förändras och för tio år sedan ansökte Statens Fastighetsverk om en
ändring i detaljplanen, just för att kunna stycka av och sälja mark på ön. Många av arrendatorerna, i hög grad fritidsboende, har tagit ställning för friköp. Många av dem är angelägna om att kunna göra det så snart som möjligt och det är lätt att förstå varför. Arrendena har gått upp kraftigt under senare år. Det kostar tusentals kronor i månaden i arrende. Värdeökningen av renoveringar och investeringar i husen blir liten och det finns en stor osäkerhet kring framtida kostnader för husen. I andra vågskålen har vi arrendatorerna som bor på ön, som är betydligt mer tveksamma inför friköp. Det är också lätt att förstå. Friköp ger fastighetsägarna möjlighet att tjäna stora pengar om de säljer sina hus. Även om många arrendatorer har sina rötter lång tid tillbaka på ön är pengar en stark drivkraft. Det finns ingen anledning att tro att omsättningen på hus inte kommer att öka och därmed öka risken med en utvecklingen av Landsort till en gentrifierad sommarö.
Landsort är en helt unik plats och en kulturellt och historisk pärla. Det är därför mer än rimligt att noggrant överväga konsekvenserna av friköp på ön. Den utredning som redan gjorts är bra, men behöver fördjupas. Det framgår dessutom i utredningen att det finns en stor osäkerhet bland några av dem som sagt sagt sig stå bakom friköp.
På Landsort finns, ovanligt nog, ett antal hyresrätter. Dessa är inte direkt hotade av en ny detaljplan, eftersom SFV har aviserat att man inte har för avsikt att sälja. Hyrestagare har dessutom ganska starkt skydd. Men ingen kan med säkerhet säga att de på sikt inte omvandlas till bostadsrätter eller säljs ut. Det vore förödande. Skärgården behöver fler billiga former av boenden där människor i alla åldrar och med olika plånböcker kan rymmas om man med någon form av trovärdighet ska kunna tala om en levande skärgård. Landsorts miljö är ett riksintresse som trots allt är större än fastighetsägarna själva och även om en detaljplan för vissa kan tyckas ta lång tid att ändra så är det i det här fallet betydligt bättre att det görs rätt än snabbt.
Peter Augustsson
