Inom kort slår stiftelsen Baltic Waters upp portarna till ett splitternytt laboratorium som ska möjliggöra storskalig forskning om Östersjöns utsjöfiskar. Skärgården fick en förhandstitt på anläggningen som ska rädda den krisande torsken, och förhoppningsvis mycket mer.
Ute vid kusten, mellan Trosa och Nyköping, ligger den gamla kärnforskningsanläggningen Studsvik. Reaktorerna är sedan länge avvecklade och området har förvandlats till en “tech park” med fokus på kärnkraftssäkerhet. Här breder också en stor solcellspark ut sig, och i dess utkant står en till synes oansenlig grå byggnad där det just nu hamras, borras och surrar. Innanför väggarna luktar det nymålat och längs de ljusa korridorerna står emballage med glänsande ny teknik uppradade.
Konrad Stralka lutar sig mot en stor svart tank fylld med grönglittrande vatten.
– Det här ska bli som ett spa för fiskar, säger han och skrattar.
Han är vd på stiftelsen Baltic Waters som står bakom det nya fiskforskningslaboratoriet – det första i sitt slag i Östersjöregionen och möjligtvis ett av de mest avancerade i världen.
Madeleine Kullenbo och Konrad Stralka vid en av anläggningens större bassänger, dit fisken kommer efter att ha hållts i karantän i tre-fyra veckor. Här stannar de i tre år och leker innan de släpps tillbaka till Östersjön.
Historien börjar i Ar på Gotland. Där drev Baltic Waters fram tills nyligen tillsammans med Uppsala universitet ett litet labb som tog sig an det till synes omöjliga: att hjälpa torsken tillbaka till Östersjön.
Torsken som kommer från det kalla, bräckta vattnet i Östersjön är unik, anpassad till låg salthalt och perioder av syrebrist. Den är också erkänt ömtålig; chansen att komma förbi de första väldigt känsliga levnadsstadierna är extremt låg. Därför ville man i projektet, som går under namnet ReCod, hjälpa fisken att klara av dessa stadier i en trygg miljö.
– Vi kunde nästan ingenting när vi började, berättar Konrad Stralka. Han fortsätter:
– Vi fick hjälp av danska och norska forskare som hållit på med akvakultur i decennier. I Sverige fanns det ingen kunskap alls om hur man håller Östersjötorsk vid liv i bassänger på land. Första året dog hälften av alla fiskar vi tog in. Men vi blev bättre och efter några år var det bara ett fåtal som inte klarade sig. Till slut lekte de spontant. Vi fick ägg, och små torsklarver som vi kunde sätta ut.
21 reningsverk av RAS-typ (Recirklerande Akvatiska System) i olika storlekar, här i den största varianten, ska ge fiskarna en optimal vattenmiljö.
Idén om ett större forskningscenter föddes, och Studsvik visade sig perfekt för ändamålet på flera sätt. Dels fanns redan utbyggd infrastruktur för att ta in havsvatten, som tidigare använts som kylning till reaktorerna. Dessutom ligger den djupa havsviken Tvären här, ett geologiskt avtryck från ett meteoritnedslag och en perfekt miniatyr av Östersjön, med sitt bräckta vatten, återkommande syrebrist och trösklade in- och utlopp.
– Här kan vi sätta ut fisk och faktiskt hitta den igen, säger Konrad Stralka.
Det gjorde man redan 2022, och nu väntar man på genetiska bevis för att de första små torskarna som setts utanför Nyköping verkligen är resultatet av ReCod.
– Hittills har vi inte fått belägg för det, men vi väljer i alla fall att tro det, säger Konrad Stralka med ett leende, och fortsätter:
– Människor som bor här i området berättar i alla fall att det är första gången på 30 år som de ser torsk igen.
Bygget av det nya labbet startade för bara ett drygt år sedan. Nu står det snart färdigt att ta emot utsjöfisk som torsk, sill och plattfisk: flera salar med bassänger, kläckerier, reningsverk och avancerade ljussystem som simulerar soluppgångar och årstider. Vattnet ska cirkulera dygnet runt genom 21 reningsverk, övervakat av tekniker via digitala styrsystem.
– Det är nästan mer rör och pumpar än fisk, skrattar Madeleine Kullenbo, kommunikationschef på Baltic Waters.
– Men att ta hand om fisk handlar till stor del om vattnet. Är det en bra vattenmiljö så mår fisken bra.
Vattnet som pumpas runt i blå rör i taken är som labbets blodomlopp. De ansluter till alla RAS-system med två typer av vatten, vanligt havsvatten med fem promilles salthalt och ett högsaltat vatten med 35 promille.
Labbet har fyra syften, berättar de: att möjliggöra forskning, sprida kunskap, stödja ett hållbart vattenbruk och – kanske hjärtat i allt – att återutsätta fisk i Östersjön. I ReCod-projektet, som nu flyttar in i Studsvik, har man tidigare lyckats få torskar att leka spontant i fångenskap och kunnat släppa ut larver. I nästa steg ska man nu i labbmiljö mata upp larverna till yngel och ännu större fiskar.
– Då kommer de att ha ännu bättre överlevnadsutsikter. Dessutom blir det enklare att följa upp eftersom vi kan märka upp yngel betydligt lättare än små larver. Det kommer att bli väldigt, väldigt spännande, säger Madeleine Kullenbo.
Samtidigt ska labbet vara tillgängligt för fler forskare. Utöver ReCod ska i ett första skede forskare från Uppsala universitet driva Clupea-projektet här, som kartlägger sillens gener. Projektet, som finansieras av Wallenbergstiftelsen, ska undersöka hur den marina arten lyckats anpassa sig till Östersjöns sötare vatten.
– Sillen har ju många olika populationer. Några leker i kalla vatten, andra i varma. Det är det som gör sillen så speciell och unik, att det finns så många anpassningar av den, säger Konrad Stralka.
När äggen har befruktats flyttas de in till kläckeriet. – I torskens fall så flyter äggen på ett saltskikt i havet. De här kläckarna funkar så att vattnet kommer underifrån med en svag ström, och så försöker man balansera äggen mitt i den vattenpelaren. Varje kläckare kan reglera salthalt, temperatur mm individuellt. Redan när ägget kläcks har embryot börjat anamma en dygnsrytm, vilket styrs med lampor.
Baltic Waters har själva, med stöd av sin huvudfinansiär Ann-Sofie Mattson och partners som Axfood, satsat runt 160 miljoner på att bygga och starta upp labbet. Men på sikt hoppas man att det ska finansiera sig självt genom forskningsprojekt som får betala självkostnadspris för den dagliga driften som sköts av stiftelsens personal.
– Vi kan hålla fisk i alla levnadsstadier, från ägg till vuxen, och manipulera syre, salthalt, ljus, buller – allt. Det gör att vi kan studera hur saker som klimatförändringar och miljögifter påverkar våra utsjöfiskarter, säger Konrad Stralka.
– Vi vet att efterfrågan är stor, annars hade vi inte gjort den här satsningen. Vi har redan projekt på gång med danska forskare och även norrmännen är jättenyfikna på vårt arbete. De brukar säga att Östersjön ligger tio år före i negativ bemärkelse, när det gäller till exempel klimatförändringar.
Andra arter, som sill, lägger ägg på fasta strukturer vilket simuleras med dessa kassetter.
Visionen sträcker sig även bortom forskningen. På sikt vill Baltic Waters utveckla en etisk, hållbar svensk fiskodling där vatten, näring och avfall cirkulerar.
– Vi renar allt vatten innan det går tillbaka till havet, berättar Konrad Stralka. Men innan dess vill vi låta växter ta upp näringen. Quinoa, till exempel, kan växa i saltvatten och producera proteinrika frön som blir fiskfoder. Det blir ett kretslopp.
Nu återstår bara finputs på anläggningen innan den kan tas i bruk, och går allt enligt plan välkomnas de första fiskarna i februari. Torsken, menar Konrad Stralka och Madeleine Kullenbo, är inte alls bortom räddning.
– Den är en överlevare. Den klarar sig så länge den får mat och lugn och ro. Problemet är inte torsken – det är vi människor. Vi har påverkat Östersjön och stört livsförutsättningarna för fisken snabbare än den hunnit anpassa sig. Kan vi visa att torsken faktiskt kan återhämta sig, då går det inte längre att säga att det är kört. Då måste vi agera.
– Hade vi gjort något annorlunda hade vi nog gjort labbet aningens större. Det är fyllt till varje millimeter, skrattar Konrad Stralka.
Fakta/Baltic Waters och forskningslabbet i Studsvik
• Privat insamlingstiftelse som arbetar för ett friskare Östersjön, grundad av Ann-Sofie Mattson som också är huvudfinansiär.
• Unik forskningsanläggning där fisk kan studeras i alla livsstadier, från ägg till vuxen.
• Tolv stora och 41 små bassänger med möjlighet att exakt styra salthalt, syre, temperatur och ljus, samt 21 reningssystem som kontinuerligt cirkulerar vattnet genom anläggningen.
• Kostnad ca 160 MSEK inklusive drift de första åren, finansierad av stiftelsen med stöd av Axfood.
Illustration: Louisa Juvall Molin
