KRÖNIKA. För ett och ett halvt år sedan skrev jag en krönika i denna tidning om bildandet av en nationalpark i Nämdöskärgården, som mött motstånd bland lokalbefolkningen. “Stormig process inget dåligt tecken” löd rubriken, och det står jag fast vid att det inte behöver vara. Att det är stormigt kan rentav vara ett sundhetstecken och innebära en mängd bra saker. Till exempel att det är högt i tak och man vågar lyfta olika åsikter, att det finns ett stort engagemang, och kanske framförallt – att man känner att man har möjlighet att påverka.
“Det behöver inte bli helt rätt från början, och det behöver framförallt inte vara en konfliktfri process för att slutresultatet ändå ska bli bra”, skrev jag. Men för att det ska bli det krävs också ett lyssnande. Det krävs kompromissvilja och ömsesidig vilja till förståelse.
Det verkar tyvärr som, allt eftersom nationalparksprojektet har fortskridit, att så inte har skett. Även de öbor som från början var positiva till en nationalpark i sig, börjar nu känna sig uppgivna och motvalls. Det är de som bor allra närmast, och påverkas mest av den planerade nationalparken, som är mest kritiska till den bristfälliga dialogen och som känner att deras frågor inte besvarats och farhågor inte bemötts.
Som bjärt kontrast till detta står ett annat pågående initiativ i Värmdö kommun – Skärgårdspaketet. Här tycks man ha börjat i en annan ände, nämligen att först höra sig för med öborna om vad de tycker och därefter dra igång projekt och utvecklingsinitiativ.
Skärgårdspaketet är inte en julklapp från tomten. Det handlar inte om att ge öborna allt de pekar på. Men man lyssnar i alla fall, och man involverar de människor som berörs innan allt är klappat och klart.
Ingen tycker om att bli pratad över huvudet på. Ingen vill känna att ens idéer, kunskap, erfarenhet och tankar inte räknas, i synnerhet inte när det kommer till ens eget hem. Och som Anna Gabrielsson, projektledare för Skärgårdspaketet som ni möter i en längre intervju i veckans tidning, säger: “Öborna vill inte ha några rymd-raketer. De vill bara ha fungerande liv”:
Hennes mål är att “alla projekt som har med skärgården att göra ska börja med att man tar en fika med skärgårdsborna”.
Det är väl ett motto värt att brodera på en tavla och sätta upp på alla kommunhus och myndigheter runt om i landet.
