Hur är det egentligen att vakna upp på en ny arbetsplats varje dag? Följ med Skärgården bakom kulisserna på en cirkus.
Den glittriga och flärdfulla air som vanligtvis vilar över en cirkus är långt borta när jag kliver in på området vid Ellboda friluftsgård utanför Vaxholm, där Cirkus Maximum precis håller på att resa sitt stora rödgulrandiga tält. Ett ettrigt duggregn ligger i luften, himlen är tung av mörka moln och grusplätten där ett tjugotal husvagnar står uppställda är lugn och öde. Ja, förutom de cirka 40 män som frenetiskt jobbar med att få upp tältet förstås. Där hamras och bankas det. Stora tältdukssjok släpas, lyfts och hakas fast. Arbetet påbörjades vid sjutiden i morse och nu, nästan tre timmar senare, är det i stort sett klart.
Cirkus Maximum är mitt uppe i årets turné av föreställningen “Supreme!”, som sträcker sig 
från mars till oktober, från Kiruna till Malmö via 165 svenska städer. För andra året i rad har turnén nu kommit till Ellboda. Hit fick man flytta från centrala Vaxholm då marken där inte längre klarade av belastningen från ekipagen.
– Det är klart att det påverkar publiktillströmningen att inte längre ligga så centralt, det ska jag inte sticka under stol med, säger Helena Schicht och sicksackar vant mellan de uppspända tältlinorna.
Hon har varit Cirkus Maximums turnéledare i tjugo år nu. Det hela började med att hon, ursprungligen textilekonom, fick jobb på en grossistfirma inom hästsport i Älvsered. Firman ägdes av Bengt Källquist som också är cirkusdirektör för Maximum, och det var han som fick Helena att ganska snart byta bana.
– Nu är det en livsstil. Jag vaknade i morse i Åkersberga, packade ner kaffebryggaren och så åkte vi hit, på samma sätt som du åkte till jobbet i morse. Jag hatar egentligen att packa! Men att vara cirkus är ungefär som att vara en snigel, man tar hela huset med sig varje gång.
Hur ser en vanlig dag ut?
– Vi har alla så olika tider. Jag går upp klockan sex, men innan dess är stallpersonalen redan igång med att lasta djuren. Sen åker vi till nästa ställe och bygger upp tältet. Efter det händer nästan ingenting. Artisterna sover fram till att de kan börja plocka in sin rekvisita i tältet. Jag sitter på kontoret och bokar annonser och fixar med leveranser. På eftermiddagen duschar, vilar och äter vi. Klockan 18 ska alla vara ombytta och klara, då samlas vi i kiosktältet. Sedan gör vi föreställning mellan 19 och 21 och därefter packar vi ihop. Vid halv elva är vi klara. Så ser det ut, dag efter dag.
Området börjar nu alltmer vakna till liv. Ur en av husvagnarna stiger Francesco Brunaud och hans hustru Nadine. Det är andra året de ingår med ett clownnummer vid Cirkus Maximum. Francesco utbildade sig som ung vid en clownskola i Paris och har under de 38 åren sedan dess turnerat världen över med olika cirkusar.
– Vi har varit i Amerika, Japan, Tyskland, Frankrike... överallt! Vi kände till Sverige sedan innan och ville gärna komma hit.
Francesco och Nadine trivs med turnélivet.
– På dagarna gillar vi att gå omkring och upptäcka nya ställen. Med hjälp av google maps och tripadvisor hittar vi muséer, caféer och strövstråk, berättar Nadine.
De har blivit särskilt förtjusta i landets norra trakter, men även Dalarna, västkusten och området här kring Stockholm.
– Det är otroligt att vara i en sån lantlig miljö så nära en storstad.
Paret har tre vuxna söner och nu även barnbarn. En son är också clown och en jobbar på båt och är på resande fot större delen av året vilket gör återföreningarna sällsynta.
– Vi försöker ses allihop någon gång varje eller vartannat år, berättar Francesco. Då äter vi, skrattar, går promenader och bara umgås.
Men efter ett par månader i huset hemma i Frankrike blir paret rastlöst.
– Då är det lika roligt att åka iväg på turné igen, säger Nadine.
Bortanför cirkustältet vandrar hästar, kor och kameler runt i provisoriska hagar. I en inhägnad blir ett tiotal hundar av varierande storlek ompysslade. Det utbryter en kakafoni av skall och nyfikna nosar börjar trängas vid stängslet när vi närmar oss. Men alla gillar inte djuren. Cirkusen har haft en del problem med djurrättsaktivister som bland annat vandaliserat affischer.
– Det finns en del fanatiker som inte respekterar andras egendom, säger Helena Schicht. Just djurfrågan tycker hon är tråkig att prata om.
– De sätter mänskliga känslor på djuren. De utgår ifrån att kamelerna hellre skulle vilja härifrån och att jag är elak mot dem. Men de har det bra här. Vi har bara domesticerade djur och de får mat och blir omvårdade.
Att Helena Schicht är någon sorts nav i produktionen är uppenbart. Under vår 
rundvandring på området ringer hennes telefon ideligen i olika signaler, och flera kommer fram och vill prata om olika saker. Hon verkar ha tusen saker på gång, är rapp i både ord och tanke och en förmåga att snabbt växla fokus.
Vad är det bästa med jobbet?
– Att jag får göra som jag vill, skrattar Helena.
– Men ja, att vara en problemlösare. Till exempel när vi råkade ut för en trafikolycka för ett tag sedan, vi blev påkörda och en bil välte och for ut i terrängen. Vi behövde ju grejerna till kvällens föreställning, så då fixade jag tio killar som kunde tömma bilen lite snabbt. Man får vara kreativ! Det finns nästan inga situationer jag inte varit med om.
Vad är skillnaden mot ett mer vanligt, nio-till-fem-jobb?
– Saker som logistik och leveranser är lurigare. Jag måste veta exakt vilken dag jag får grejer, för kommer det en dag sent så är vi ju på ett annat ställe. Sen att jag måste spänna fast allt på mitt kontor innan jag går och lägger mig är väl kanske lite ovanligt!
Hon medger att det är slitigt ibland.
– Man måste vara född till det. Jag tar mig ledigt ibland och träffar min pojkvän. Han bor i Borås och gillar inte cirkus. Men det funkar ändå bra att ha ett förhållande, även om jag ibland måste lägga mig och sova mitt på dagen när jag är hemma.
Om bara några timmar står en förväntansfull publik i kö till insläppet. Popcorndoften sprids, musiken drar igång, kulörta lampor blinkar och i några timmar förvandlas Ellboda till en magisk plats. Men när ljusen släckts och publiken gått hem återstår fortfarande flera timmars jobb för cirkuspersonalen. Imorgon bär det av till en ny stad och en ny publik.
