KRÖNIKA. I den grunda flade som syns från mitt stugfönster råder fiskeförbud mellan 1 april och 15 juni eftersom den är en av de 60 fredningsområden som genom åren inrättats i länet. Många hoppas att fiskeförbudet ska bli generellt under denna period så som det var förr och förhoppningsvis införs förbudet inom en inte allt för avlägsen framtid.
Trots att det är åtskilliga år sedan fiskeförbudet började gälla i våra vatten händer det att sportfiskare kommer hit för att pröva fiskelyckan under förbudstiden. Det har de visserligen inte mycket för eftersom det starka gäddbestånd som en gång fanns här utplånades på bara tio år efter att det fria handredskapsfisket infördes.
De tjuvfiskare som dyker upp har dessutom stark konkurrens om fångsterna från andra predatorer. Den fredlösa minken jagar vi med fällor, hund och vapen men beståndet fylls ständigt på från fastlandet och andra öar. Kampen mot minken känns därför tröstlös emellanåt men det är viktigt att vi nöter på i alla skärgårdar även om visionen om en minkfri skärgård kan verka orealistiskt.
Efter stränder och i vassruggar står mängder med hägrar som fiskar i stort sett dygnet runt. Just i våra vatten är det som sagt uselt med gädda men yngel och småfisk av andra arter, som sökt skydd i vassarna, hamnar snabbt på hägrarnas meny. Hägern tar dessutom fullvuxna fiskar om den får chansen. Jag är övertygad om att den gör större skada på fiskbestånden än vad som hitintills uppmärksammats.
En bidragande orsak till det är förstås att skarven är den fågel som går hårdast åt fiskbestånden och därför står i fokus. Till vår flade kommer ett tiotal av dem på morgonen. De slår sig ner på en större grynna ifrån vilken de beger sig ut på fisketurer under hela dagen.
Eftersom fladen är ett fredningsområde har vi tillstånd för skyddsjakt på skarven. Om tillfälle ges smäller det förstås men skarven är svårjagad och någon systematisk jakt är det ingen som har tid till.
Det finns de mark- och vattenägare som bedriver skyddsjakten organiserat (all heder åt dem) men de allra flesta jagar förmodligen som vi: slumpmässigt när tid och tillfälle ges.
Att det nu mer finns en förvaltningsplan för skarv i länet är naturligtvis bra men nog är det märkligt att det i praktiken är upp till privatpersoner och intresseorganisationer att upprätthålla den. Enskilda fiskevattenägare förväntas söka tillstånd för skyddsjakt, avsätta tid och resurser samt betala hela kalaset.
Ett visst mått av ansvarstagande för att förvaltningsplanen upprätthålls vore önskvärt även från myndigheternas sida.
