Organisationen Sportfiskarna har genomfört en enkätundersökning bland landets länsstyrelser för att kartlägga hur man ser på skyddsjakt på skarv. Undersökningen visar att det finns stora skillnader mellan länen.
Med anledningen av den kraftiga ökningen av mellanskarv i Europa tog Naturvårdsverket fram en nationell förvaltningsplan för skarv 2014. Planen skulle vara vägledande medan ansvaret för förvaltningen av arten delegerades till länsstyrelserna. Sportfiskarna har dock upplevt att det finns stora skillnader mellan länsstyrelserna på hur man ser på konsekvenserna av allt fler mellanskarvar och vilka åtgärder som bör vidtas. Organisationen genomförde därför förra året en enkät riktad till alla länsstyrelser i Sverige. Resultatet visar att många länsstyrelser upplever att den nationella förvaltningsplanen inte ger tillräckligt stöd eller tillräckligt tydliga mål eller åtgärder. Ett flertal län bedömer att det är särskilt svårt att ge tillstånd till skyddsjakt utifrån skada på fiske eller fiskbestånd. Det finns också ett stor efterfrågan på mer kunskap kring hur skarven påverkar fiske eller fiskebestånd. Sportfiskarnas slutsats är att förvaltningen och tolkningen av regelverket skiljer sig så mycket mellan länen och att besluten riskerar att bli beroende på vilken handläggaren är.
– Vi tyckte det framgick ganska tydligt att det fanns skillnader mellan länsstyrelserna, framför allt i hur man tolkade regelverket. Det är ju naturligtvis ett problem. Det blir ju fel om man i ett län tolkar att skarven utgör skada på fiskbestånd och i ett annat län inte, säger Jessica Dolk på Sportfiskarna.
Den nationella förvaltningsplanen ska revideras och förväntas snart skicka ut på remiss av Naturvårdsverket.
