KRÖNIKA. De utländska kryssningsfartygen har de senaste åren fått mycket kritik för att släppa ut orenat både svart- och gråvatten i haven de trafikerar. Inte minst i fjol, efter Världsnaturfonden WWF:s enkät i frågan. Den visade att det bara var 1 av 33 kryssningsfartyg som kunde garantera att avloppsvattnet togs omhand. Vilket gav ett ramaskri i många medier.
Men sanningen var inte så enkel. Vid en närmare titt på enkäten visade sig att svarsfrekvensen var problemet, inte avloppsvattnet. Frånvaron av svar tolkades som ett nej, vilket gav ett till synes väldigt negativt resultat.
I själva verket lämnar absoluta merparten av kryssningsfartygen avloppsvattnet i hamn, för vidare befordran till reningsverk. I Stockholm är siffran 7 av 10 fartyg, medan det i Helsingsfors står ännu bättre till. Där pumpar 8 av 10 fartyg avloppsvattnet till hamnens mottagningsanläggning. Att siffran är högre i Helsingfors hänger troligen ihop med att närliggande Sankt Petersburgs hamn är väldigt dyr att tömma avloppsvattnet vid. Liksom att hamnen har låg kapacitet. Så fartygen passar på att tömma när de har möjlighet, i Helsingfors och Stockholm.
Enligt branschorganisationen Clia, dit 95 procent av den globala kryssningskapaciteten är knutna, är branschen noga med att se om sitt hus. Inte minst för att kryssningsrederierna är helt beroende av miljöer som Östersjön för att kunna fortsätta sin ständigt växande verksamhet. Kryssningsbranschen genererar nära en miljon jobb i världen, varav 350 000 i Europa. Så varför kissa i eget badkar liksom. Just därför har Clia en hård miljöpolicy som förbinder fartyg och rederier knutna till organisationen att hålla striktare miljöregler än vad internationella regelverk föreskriver. Det görs med hjälp av egna reningsverk ombord på fartygen och påtryckningar så att fler hamnar bygger anläggningar för att ta emot avloppsvattnet.
Samtidigt fortsätter utbredningen av döda bottnar, ett dystert fenomen som just övergödningen av kväve och fosfor bidrar till. Och nyligen kom dråpslaget i form av en färsk undersökning gjord på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Den visar att det naturliga läckaget av fosfor i Östersjön är högre än Sveriges utsläppstak. Det handlar om naturliga utsläpp av näringsämnen, helt utan mänsklig påverkan, som exempelvis nedbrutna löv. Av totalt 780 ton fosfor som når Egentliga Östersjön varje år kommer 370 ton från naturliga läckage. Sveriges utsläppsmål inom Baltic sea action plan är 308 ton.
Deppigt? Ja. Så vi får helt enkelt göra vad vi kan. Som att minska utsläppen från enskilda avlopp, vilka i dag bidrar med 295 ton fosfor. Nästan lika mycket som släpps ut i vattnet från de kommunala reningsverken vilka betjänar 90 procent av landets befolkning. Det är med andra ord hyfsat orättvist att strunta i att åtgärda sitt eget enskilda avlopp. Så det är dags att göra som kryssningsfartygen, sluta kissa i det egna badkaret.
